…först var det tal om att vi lärare inte längre skulle få något sommarlov, utan istället pressa in vår topp-och-dal-arbetstid i en fyrkantig semestertjänst. (Har alltid undrat hur man sprider ut arbetet med att rätta och bedöma 170 slutarbeten och sprider ut att sätta 280 slutbetyg i Svenska och historia, jämt under hela året.)   Nu […]

  Skolstart: konferenser, schemaläggning, tjänstefördelning, nervösa, små ettårselever, ämnesplanering, projektplanering, kursbokslån, introduktionsdagar, individuella elevsamtal, föräldrarmöten, blanketter, kopiering, klasslistor, närvaroregistreringar, ämnespresentationer, styrdokumentsgenomgångar…   Nu kastar vi lärare oss in i den hektiskaste av faser! Förlåt oss alla nära och kära men nu försvinner vi i några veckor. Vi ses snart! Kram så länge.

Bild: Stock. XCHNG

Den här krönikan handlar inte om mina studier i litteraturhistoria. Den handlar om konsten att prata strunt. För mitt eget försök, att som gymnasielärare betygssätta elevernas kunskaper och analysförmåga endast utifrån ett muntligt förhör, var tyvärr inte helt lyckat.

Sanningen är den att man måste vara makalöst skicklig för att på bara några minuter per elev klara av att skilja på form och innehåll. Och minnesanteckna motiveringen samtidigt, ifall betyget skulle komma att ifrågasättas, vilket är relativt vanligt idag.

FRA och skolan. Jodå det går att hitta intressanta beröringspunkter. Läs krönikan i City och tyck till här på Dagens Skola! Behöver våra politiker en skönlitterär kanon mer än våra elever?

  För moderaterna är det tydligen "inget självändamål med friskolor". Fast de gillar dem ändå. Mycket. Fast inte om de är dåliga. Men de ska gynnnas ändå, tycker nog moderaterna. För de är bäst i alla fall. De är ju fria. Och bra… Och det känns fel när folk kritiserar friskolorna. Johannes Åhman blottlägger i […]

Dumstruten, föregångaren till stjärngossehatten, användes i ett mindre trevligt sammanhang, nämligen i klassrummet som bestraffning för att man varit olydig. Det var mest de yngre barnen som fick ta del av denna effektiva skymfpedagogik.

Var tredje högstadieelev undviker att gå på skoltoaletten, enligt en undersökning från 2007. Anledning: Toaletterna är för snuskiga.

1958, samma år som Michael Jackson föddes, förbjöds aga i svensk skola. Men hemma fick morsor och farsor smiska sina olydiga ungar ända fram till 1979. Och med det året var vi ändå först i världen.

Bild: stock.XCHNG

Krönikör: Jon Lindholm

Jag har på senare tid undervisat gymnasieungdomar som alla går tekniska eller IT-inriktade utbildningar. De kan märkligt nog inte alls mycket om vare sig informationssökning eller hur man går tillväga för att finna specifika saker på nätet. Då är detta ändå ungdomar som läser utbildningar med tydlig inriktning. Jag kan inte föreställa mig hur det är på andra utbildningar.

Bild:  stock.XCHNG

Krönikör: Filippa Mannerheim

För några år sedan arbetade jag på en skola där rektorn beslutade att vi skulle ha en så kallad ”Jämställdhetsdag”. Ni vet, ett sådant där temaarbete vi lärare tvingas lägga in någon gång om året för att skolledningen vid behov ska kunna peka på att vi faktiskt utgår från läroplanens värdegrundsidé.

Nu ställs friskolefrågan på sin spets. För visst låter det i ärlighetens namn besynnerligt att få lov att starta upp en friskola med politiska förtecken i ett samhälle som Sverige, där skolan ses som en plats för alla, en plats där våra ungdomar skall bli förskonade från all politisk propaganda, ett ställe där saklighet och opartiskhet skall råda så långt det nu är möjligt och där utbildningen i sig syftar till att våra barn skall bli självständigt och kritiskt reflekterande vuxna.

Bild: stock.XCHNG

Ibland, här jag talar med arga och besvikna föräldrar och när jag läser om hur IT-verktygen skall lösa vår tidsbrist och informationsöverföringsproblem, kan jag ändå inte låta bli att undra om det blivit omodernt med muntlig kommunikation mellan förälder och barn. Bara så enkelt liksom.

Stockholms taxischaufförer ger oss i skolan hopp! De somalier, turkar, iranier som kör taxibilar i Stockholms innerstad, brukar ha gedigna utbildningar från sina hemländer. Professorer, socionomer, psykologer, kvantfysiker, kan med andra ord med fördel plockas ut ur bilarna på gatan och stoppas in i klassrummen i stället. En och en annan grundligt skolad spärrvakt med invandrarbakgrund finns säkert också, om efterfrågan skulle vara större än utbudet.

Det är bra att Alliansen vill skapa ett gymnasium där elever får arbeta utifrån sina egna förutsättningar. Tanken att alla ska vara jätteduktiga i svenska och samhällskunskap är vacker men alla vet att det endast är på pappret Svenska A på samhällsprogrammen är detsamma som Svenska A på fordonsprogrammet. Det är utmärkt om ungdomar som inte klarat målen i svenska, matematik eller engelska, men som har andra talanger, får chansen att utveckla dessa. Att samla alla de som vantrivts i skolan på IV-programmet, att låta dem fortsätta syssla uteslutande med det de så länge misslyckats med var ingen god idé.

Det är således helt rimligt att inte alla gymnasieprogram ger högskolebehörighet.

Bild: stock.XCHNG

Det är dyrt men nödvändigt att skapa goda miljöer för ungdomar i kris. Det kostar att höja statusen på de yrkesmänniskor som tar hand om de olyckliga. Det kostar mer än vad man betalar de ofta outbildade vårdare som har den största kontakten med intagna och akut psyksjuka. Och det skulle kosta oerhört mycket att i högre grad försöka separera kriminella och krisande människor från varandra.

Men i slutändan är det frågan om det inte är minst lika dyrt att låta bli.

Bild: stock.XCHNG

Säga vad man vill om Björklund men han vet sannerligen hur man får mediestrålkastarna att riktas mot sig. Provocerande uttalande, populistiska tillkännagivanden om ditten och datten och en gles tandglugg, ständigt exponerad i tidningar och TV, har gjort skolan till en brännhet fråga i politiska sammanhang.

Sannerligen är det ett mycket listigt drag av Herr Tukt-unt-Disciplin. För vem av oss har inte starka åsikter om skolan? Vi har ju alla gått i den. Mer eller mindre frivilligt.

Bild: stock.XCHNG

Det här är inte ett debattinlägg om att obehöriga lärare är bättre än behöriga. Men genom alliansens stelbenta förslag om att endast behöriga lärare skall få fast anställning och rätt att sätta betyg, blir diskussionen om den heliga behörigheten angelägen.

Idag är 37-årige Jörgen med en fil.mag. i statvetenskap nämligen lika obehörig i statistiken som Erik, 23, som bara har gått gymnasiet. Att Erik inte är kvalificerad är nog alla överens om, men hur är det egentligen med Jörgen?

Bild: stock.XCHNG  

Det är märkligt det där med betyg. I Sverige har ordet nästan numera fått en magisk klang. Tidigare, innan Folkpartiets hysteriska omdömestjat i media, sågs betygen snarare som ett ganska trubbigt och motbjudande instrument, en utgallrande kravpiska för våra barn.

Idag associeras det snarare med god moral, och den enda säkra garantin för goda studieresultat. Bara eleverna får betyg och det så fort som möjligt, kommer deras resultat skjuta i höjden, deras ångest inför prov och läxförhör minska och stressen likaså.

Dessutom kommer ungdomarna att sluta slå sina lärare om de får betyg. Ingen vill ju få IG i uppförande, liksom. Ja, tänk vad fantastiskt det hela är!

– Dom där? Dom har inte jag tittat på, på 20 år! Det behövs ju inte, det sitter liksom i ryggmärgen.

Så sade min 55-åriga lärarkollega till mig. Det var fem år sedan. Hon var behörig. Jag obehörig. Hon talade om betygskriterierna.

Metta Fjelkner, Lärarnas riksförbunds ordförande är nu oerhört positiv till förslaget att endast behöriga lärare skall ha rätten att betygssätta eleverna. ”Det finns idag så många som inte har kompetens för att sätta betyg och nu blir det synligt” säger hon till DN.  

Jag håller fullkomligt med.

Men att det skulle ha med behörighet eller inte att göra, har jag mycket svårt att se.

Nu har sannerligen alliansen hittat det perfekta sättet att underminera en icke behörig lärare inför elever och föräldrar.  ”Jo, du Nisse, du är kompetent nog att undervisa i ditt ämne men inte smart nog att utvärdera den kunskap dina elever besitter i förhållande till kriterierna!”

Märkligt resonerat. Har man läst 60 poäng historia kan man självklart klara av att förstå och analysera de kriterier som snickrats ihop för att bedöma elevernas färdigheter! Fast å andra sidan – många av oss utbildade pedagoger verkar ju ha stora problem med detta, i alla fall om man lyssnar till hur det gnälls om de ”flummiga” och abstrakta kriterierna.