Det här med rubriker är en marig grej, helt klart. För "Nioåring slog lärare blodig" kanske inte helt ger den rätta bilden av det inträffade. En skallning var det. Medveten eller omedveten? Ja, det måste nog bli frågan.

Kanske är jag naiv nu men nog är det få nio-åringar som med vett och vilje skulle luta sig framåt och sedan när frökens ansikte är nära nog, ta i med all kraft och skalla till så hårt att näsbenet krossas. Kanske har det hela inte gått lika lugnt till som fröken beskriver? Kanske var det ilskna ordutbyten, händer som viftades, stolar som skrapades fram och tillbaka, elever som väsnades  och skrek och mitt i all ilska gick något som var menat som en kraftfull fysisk markering för långt?

Kanske är det så skolan har resonerat när de valt att inte anmäla händelsen. I så fall är det galet. Oavsett avsikten bakom det hela bör det självklart anmälas.

Och frågan jag ställer mig för jag vet inte hur många gånger i ordningen – Varför är vi som arbetar i skolan så rädda för att anmäla det som händer inom skolans väggar när vi garanterat skulle anmäla det om det skedde utanför?