När jag som tonåring sommarjobbade som vårdbiträde på ett ålderdomshem, blandade en flicka i personalen ihop medicinen till de gamla. Superpigga Agda Persson fick tyvärr helnervösa Agda Jönssons lugnande piller, till följd av den tidspress som rådde då vi tillsammans hade 17 mycket sjukliga åldringar att ta hand om. Säkerligen hände detta fler gånger men just denna gång uppdagades det, då flickan själv var ärlig och berättade för chefen om vad som hänt.

Det blev mycket lugnt på avdelningen den kvällen.

Misstaget var så klart mycket allvarligt och skulle utredas. Tyvärr med den konsekvensen att flickan inte längre fick dela ut medicin till de gamla. I stället skulle en medarbetare från en annan avdelning springa över varje gång och ta hand om just denna del av jobbet. Ingen diskussion om den stressiga arbetsmiljön där inte.

Mycket spring blev det. Och knappast mindre jäktigt. Dessutom var idén befängd, för den stackars person som arbetade på den andra avdelningen hade absolut ingen aning om vad de gamla hette och än mindre vilka piller de skulle ha. Så det hela slutade i praktiken med att flickan delade ut tabletterna till sina gamla, men under den överflödiga övervakningen av en jäktad och totalt oinsatt person.

Lärarutredningens kommande förslag om att obehöriga lärare inte skall få sätta betyg är snubblande likt den ogenomtänkta åtgärd som sattes in på det servicehus där jag arbetade. Nu har sannerligen alliansen hittat det perfekta sättet att underminera en icke behörig lärare inför elever och föräldrar. Och vad menas egentligen?  ”Jo, du Nisse, du är kompetent nog att undervisa i ditt ämne men inte smart nog att utvärdera den kunskap dina elever besitter i förhållande till kriterierna!”

Märkligt resonerat. Har man läst 60 poäng historia kan man för sjutton gubbar klara av att förstå och analysera de kriterier som snickrats ihop för att bedöma elevernas färdigheter! Fast å andra sidan – många av oss utbildade pedagoger verkar ju ha stora problem med detta, i alla fall om man lyssnar till hur det gnälls om de ”flummiga” och abstrakta kriterierna.

Att sätta betyg har i sig inget med pedagogik att göra. Ett förslag åt andra hållet vore mer begripligt: ”Jo, Nisse, vi tror dig om att kunna analysera och bedöma elevernas kunskapsnivå men då du inte har den pedagogiska utbildningen, får du tyvärr inte undervisa och handleda i ditt ämne. Vore inte det ändå ett rimligare förhållningssätt?

Har man anställt en lärare måste man också ha tron på att denne kan klara av hela jobbet med allt vad det innebär. I annat fall kanske man borde anställa någon annan, mer lämpad person. Ett liknande förslag inom ett annat yrkesområde blir faktiskt komiskt: Att kundsupporten fick hjälpa och vägleda sina konsumenter men var tvungen att ropa på en ”behörig” medarbetare när det kom till att teckna avtal – ja, det låter onekligen litet märkligt och svårhanterligt i mina öron. Men vi är ju lärare och då kan vad som helst hända.

Hur detta skall lösas rent praktiskt blir också det en intressant fråga. Troligtvis kommer det att ske på samma sätt som med vårdbiträdet som inte längre fick dela medicin. Jag som behörig skriver – under den hetsiga tiden för betygssättning – snabbt under ett dokument och står plötsligt som ansvarig för betyg jag inte har en aning om stämmer. För inte kommer väl tid att avsättas för en grundlig diskussion och avstämning i samband med dessa betygssättningar?