Förra året vid den här tiden satt jag och mina arbetskamrater och filade på ”koncept”. Vi utarbetade klatschiga reklamtexter, diskuterade ”säljande” projektplaner för våra kunder och ägnade konferenserna till att fundera över vårt utvecklingsläge i förhållande till konkurrenterna.
Nej, jag är inte copywriter. Jag är gymnasielärare. För så ser det nämligen ut i valfrihetens och skolkonkurrensens Sverige, fyllt av fantastiska alternativ för våra unga: ”Välj oss så bjussar vi på körkort, egen laptop, coola resor, höga betyg, sovmorgon och färre lektioner!”
I sin artikelserie om friskolor skrev City om skolor som lockar ungdomarna med häftiga prylar. I en artikel uttalade sig en vd på ett pr-företag och menade att folk har en tendens att ”se igenom” ytlig reklam utan innehåll. Okej.
Själv har jag ärligt talat svårt att välja kokt fisk när jag äter ute, trots att jag vet att det i längden är bättre för mig än flottig pommes med bearnaise. Men av våra 16-åriga kids förväntar vi oss tydligen förnuftsmässiga och långsiktiga val och då handlar det inte om käk på krogen utan om utbildning inför framtiden. Snacka om oansvarig vuxenvärld!
Det våldsamma friskolsupprustandet har lett till att skolan blivit en business, ett klirr i kassan för vinstintresserade företagskoncerner. Man behöver heller inte vara ett geni för att inse vad som händer när man privatiserar en myndighetsutövande verksamhet.
Det är helt enkelt omöjligt att vara myndighetsutövare mot en ”kund” man samtidigt är beroende av för att överleva. Samma scenario i andra verksamheter skulle vara absurt: Om den åtalade skulle få välja vilken ”fridomstol” som fick hantera hans fall, skulle han med all sannolikhet välja den som var känd för att fria, snarare än den som hade rykte om sig att utfärda rättvisa och oklanderliga domar. Fick ”fridomstolarna” dessutom mer anslag ju fler fall de fick blir tanken än mer paradoxal.
Liknelsen kan verka cynisk men det är naivt att tro att en god utbildning är den allena utslagsgivande faktorn när en tonåring ska välja skola. Självklart lockar det med flashiga erbjudanden och mycket självständigt (läs lärarfritt) arbete. Som genom en slump är också en sådan ”häftig” skolform betydligt billigare i drift än en som satsar på hög personaltäthet, skolbibliotek, näringsriktig kost och aula. Resurser som är oerhört viktiga för att eleverna ska lyckas.
En skola som tänker utifrån ett vinstintresse riskerar att försumma sina mest centrala uppgifter: kunskapsutveckling och social fostran. Vill vi ha betyg som säger något om elevernas kunskaper, vill vi att skolorna ska ha fokus på pedagogiken istället för marknadsföringen och kostnadseffektiviteten så måste skolans värld stå fri från vinstintressen.
Krönikan har även varit publicerad i City, 5 april 2008
Filippa Mannerheim
