Det har varit några hektiska veckor.

Ny kund till att börja med – ett mycket roligt uppdrag men roliga uppdrag tar alltid en himla massa tid tyvärr. Bättre för plånboken är att köra på rutin. Men vad är en stinn plånbok mot en fattig men lycklig kulturarbetare – blott inget!

Och så i onsdags hade jag mötet med Bonnier Utbildning och presenterade mitt synopsis av ett nytt läromedel.

(Vad det handlar om? Aldrig i livet – det är superhemligt och jag fick lova att ingenting säga till någon. Själv tycker jag att idén är helt otroligt genialiskt och att jag själv verkligen skulle vilja ha ett sådant läromedel. Frågan är bara om jag fortfarande tycker det när det är klart. Det är en sak att snacka på idéstadiet och en helt annan när man ska börja realisera det hela. Men snacka om vad nyttigt det här kommer att vara i arbetet med eleverna. Aldrig mer kommer man kaxigt att hävda att "det är bara att skriva på, lilla gumman!" Man vet ju själv hur "bara" ett tufft tankearbete mitt i en process är, så att säga… Kanske blir man litet ödmjuk på kuppen. Man kan i alla fall hoppas. :-))

Litet nervöst virrig blev nog min presentation, det erkänner jag, mycket på grund av för litet sömn och för mycket snuva. Men tack och lov så köpte de idén, trots mina något förvirrade haranger.

Etappöverenskommelsen är med andra ord kirrad och nu är det blod, svett och tårar som gäller framöver. Läromedel är svårt. Att hitta tonen så att den funkar för både elever som lärare (snacka om splittrad målgrupp!), att hitta den relevanta informationen (korrekt och aktuell) och så strukturen…

Tur att man gillar utmaningar!