Nu ställs friskolefrågan på sin spets. För visst låter det i ärlighetens namn besynnerligt att få lov att starta upp en friskola med politiska förtecken i ett samhälle som Sverige, där skolan ses som en plats för alla, en plats där våra ungdomar skall bli förskonade från all politisk propaganda, ett ställe där saklighet och opartiskhet skall råda så långt det nu är möjligt och där utbildningen i sig syftar till att våra barn skall bli självständigt och kritiskt reflekterande vuxna.

SSU har nu ansökt till Skolverket om att få starta upp en socialistisk friskola i Borås. För fyra år sedan ansökte de om samma sak men har nu arbetat igenom sin skriftliga begäran. Det som från början var en ploj, en kul grej, är nu någonting Skolverket måste ta på allvar. Så kan det gå.

Det smakar onekligen litet illa för oss med en helt annan bild av vad svensk skola är. Eller borde vara. För i friskolornas Mecka är det inte helt självklart vilka grundprinciper som skall råda.

Kan man starta en religiös skola, borde man även få starta en skola med ideologisk profilering, menar också Anders Östberg, ordförande i SSU Södra Älvsborg.

Rätt så, Anders. Dessvärre.

Det är ingen nyhet att just skolor som vilar på en konfessionell grund, har varit uppe på agendan många gånger. Intensiva och konfliktfyllda debatter har rasat och argumenten har varit att vi separerar och isolerar ungdomarna från varandra, att skolans undervisning skall grunda sig på ett vetenskapligt synsätt och att skolan inte har som uppgift att påverka barnen i religiös riktning. Marita Ulvskog gick för något år sedan så långt som att likna de religiösa friskolorna vid ”barnfängelser”.

I mångt och mycket måste jag som lärare hålla med. Samtidigt är det naivt att tro att skolan i sig och de som arbetar inom den inte påverkar ungdomarna åt ett eller annat håll. Självklart gör vi det. Något sådant som neutral undervisning finns inte. Tack och lov, måste jag säga! För nog är det viktigt att våra barn möter vuxna som har egna övertygelser, uppfattningar och tankar. Så ser nämligen livet utanför skolan ut också. Med det inte sagt att mina privata idéer får färga undervisningen. De grundtankar som finns beskrivna i läroplanen – jämlikhetstanken, de demokratiska värderingar vårt samhälle vilar på – ja! – men kanske inte min egen personliga uppfattning om Bushs.

Det är ärligt talat svårt att göra den distinktionen ibland. Och då och då misslyckas vi alla säkerligen. Men att upprätta en skola med intentionen att förmedla ett religiöst budskap kan aldrig vara i sin ordning. Kyrkan och staten har för länge sedan skilt sig i Sverige, vilket betyder att trosuppfattningar måste vara privata, höra hemsfären till och stanna där.

Med andra ord haltar det.

Även om jag politiskt sett knappast hör till högerfalangen, ser jag stora problem med möjligheterna som skapats genom en okontrollerbar friskoledjungel med till övermått skilda förutsättningar för våra ungdomar.

En friskola med kommunistisk profilering, någon?

En friskola endast för hammarbyfrälsta, kanske?

Eller en friskola för nudister eller för fallfrukterianer?

Skolan har redan en religion, en övertygelse och det är värdegrunden. Ingenting annat.

På samma gång skulle jag bli mycket bestört för att inte säga uppretad om SSU fick avslag. Nu när de också lagt till att de faktiskt tänker undervisa i religion, något de exkluderade i sin ansökan för fyra år sedan. Nu kommer de att göra det om de får möjlighet – med partiboken som utgångspunkt för klassrumsdiskussionerna om tro och religion.

I ärlighetens namn måste vi nog svälja förtreten och säga: som man bäddar får man ligga. Även om den svenska skolans elever inte vilar särskilt bekvämt i nuläget!