Foto: www.fotoaktuten.se

I Svenska Dagbladet idag kan vi läsa om hur friskolor ber föräldrar om bidrag. I synnerhet sådana friskolor som är generösa med höga betyg, uppenbarligen. Man behöver inte vara ett geni för att förstå vad som händer när man privatiserar en verksamhet som bland annat sysslar med myndighetsutövning.

Elever vill nämligen inte bara ha en god utbildning. De vill ha höga betyg också. När eleverna blir skolornas ”kunder” blir betygen ett starkt konkurrensmedel i kampen om skolpengen. Kanske det allra viktigaste. Och nu är det tydligen inte bara skolpengen skolorna ska konkurrera om utan även de rika föräldrarnas ”bidrag”.

Med flera års erfarenhet som lärare vet vi hur svårt det kan vara att hålla på sin yrkesheder i betygstider. Vi vet hur besvärligt det kan vara att sitta under ett utvecklingssamtal och trots föräldrars och elevers (emellanåt ganska aggressiva) påtryckningar vidhålla att ”Nej, Eva har inte visat de kunskaper som krävs för ett MVG”. Att trots arga mejl, evinnerliga samtal och anmälningar till rektorn orka stå fast vid den bedömning man gjort.

Förr kunde lärare vara säkra på att de hade skolledningens fulla stöd då en konflikt om betygssättning uppstod. Idag kan de inte vara det eftersom skolledningen först och främst måste tänka konkurrensmässigt. För många underkända elever leder till färre elever nästa år.   Många lärare sätter därför för höga betyg. Det är oerhört mycket enklare så. Alla blir glada! Ingen klagar!

Givetvis krävs det, som i all annan myndighetsutövning, att myndighetsutövaren själv inte står i direkt beroendeställning till den person de skall utöva sin myndighet över.

Det är helt enkelt en omöjlighet att vara myndighetsutövare mot en ”kund” man är beroende av för sitt levebröd. Samma scenario i andra verksamheter skulle vara absurt: Om den åtalade skulle få välja vilken ”fridomstol” som fick hantera deras fall, skulle de med all sannolikhet välja de som är kända för att fria. Fick ”fridomstolarna” dessutom mer anslag ju fler fall de fick förstår alla vad följden skulle bli. Tomt på Kumla!

Liknelsen kan tyckas cynisk, men det är naivt att tro att en god utbildning är den allena utslagsgivande faktorn när en tonåring ska välja skola. Självklart lockar det mer med flashiga laptops och mycket ”självständigt” arbete. För många ungdomar smäller det nog högre med Aerobicspass på SATS än gammal vanlig gympa. En hel del föredrar nog även matkuponger till McDonalds istället för fiskgratäng i skolmatsalen. Som genom en slump är också en sådan ”häftig” skolform betydligt billigare i drift än en som satsar på hög personaltäthet, skolbibliotek, näringsriktig kost och aula. Resurser som är oerhört viktiga för att eleverna ska lyckas.

En skola som tänker utifrån ett vinstintresse riskerar att försumma sina mest centrala uppgifter: kunskapsutveckling och social fostran. Vill vi ha betyg som säger något om elevernas kunskaper, vill vi att skolorna ska ha fokus på pedagogiken istället för marknadsföringen och kostnadseffektiviteten så måste skolans värld stå fri från vinstintressen.