– Det som är alltför dåligt går sönder, Filippa, sa min mamma tröstande till mig när jag tillsammans med tre andra lärare i förtvivlan slutade på X-ist för fem år sedan. Så trött i själen var jag, så förtvivlat sorgsen över den värld jag fått en ytterst liten inblick i men det lilla jag sett räckte mer än nog. Personalomsättningen var skyhög av förklarliga skäl. Hur den ser ut idag vet jag inte…

Jag hoppas att min mamma har rätt. För flickornas skull. För de tappra och fantastiska lärarnas skull som sliter med bra mycket mer än en usel ekonomi.

– Ni är värda allt för det otroliga jobb ni gör!

Med dessa vaga men innehållstunga ord lämnar jag allt det som hände mig och mina dåvarande kollegor på X-ist, bakom mig.

Mitt eget engagemang för genusfrågor och empowerment skall inte färgas av kvinnoförakt och skrämsel-teknik utan av en ärlig styrka och tro på människan, även om hon råkar vara kvinna. Och utan att behöva förgöra dem som kommer i min väg på kuppen.

So long, hemska minnen!

Filippa Mannerheim (då Lindholm)