Foto: Pawel Flato

Nu ska vi pedagoger få ytterligare uppgifter av Herr Tukt-unt-Disciplin! Tydligen jobbar vi inte redan 100 procent, vilket vi trodde. Det är lustigt det här med politiker. De snickrar ihop och skickar oss sin kilometerlånga önskelista och så ska sakerna utföras. Bara sådär. Själva står vi litet förvirrade och hoppas nervöst att facket skall ingripa, äntligen, nu när lärarförbundet "rasar" över beslutet. För hur ska vi hinna med alla dessa angelägna och livsviktiga uppgifter som bara landar i våra trötta och resurssvaga knän?

Mobbing, våldtäkter, ungdomars sexualitet, barnens psykiska ohälsa, ordning och uppförande, mobiler bort och mössor av, elevvårdskonferenser, anmälningar till socialtjänsten, närvaronoteringar, administration, ytterligare nationella prov att utföra och rätta, nya styrdokument var fjärde år, minutiös dokumentation av kunskapsnivån, skriftliga omdömen…

Ja, vi vill ju så hjärtans gärna göra allt (och även gärna hinna med att planera och undervisa också sådär litet vid sidan av.)

Ni politiker får gärna komma med nya, innovativa åligganden åt oss men varje gång ni gör det måste någon annan uppgift strykas för att uppdraget som lärare ska vara genomförbart. Så vilka andra uppgifter kommer att plockas bort från våra redan överhopade skrivbord, Björklund nu när vi ska sitta på kammaren och formulera ihop omdömen för småkidsen? Eller krävs det att skrivbordshögen blir så stor att den rasar innan något görs?

En annan mystisk sak: ”Åh, så bra! Äntligen får vi veta hur det går för våra barn”, skriver många i sina bloggar. Märkligt! I alla skolor vi har arbetat på har lärarna nämligen alltid förmedlat hur det går för eleverna. Muntligt!