Nu skall dåliga skolor få böter om de inte sköter sig. Låter bra. Ordning och reda. Klara besked. Inget tjafs.
Och så nyanserar man det hela litet, funderar en runda till och inser att det hela inte är så enkelt ändå. Vad är det egentligen som skall bötfällas? Och skall dåliga skolor få än sämre möjligheter att göra ett bra jobb? Låter inte som någon kanonlösning i mina öron.
"Vår inspektion ska inte bara handla om ifall skolorna följer det regelverk som styr skolan utan också om undervisningens kvalitet. Vi ska tränga bakom den enkla beskrivningen för att på så sätt få ett bättre grepp om kvaliteten i det som skolan ger eleverna. Vi ska utgå från elevernas kunskapsutveckling och skolans resultat."
Frågan jag ställer mig är bara HUR. Hur, Ann-Marie Begler, skall detta genomföras i praktiken? På vilket sätt skall ni undersöka undervisningens kvalitet? Skall ni närvara på lektionerna? Det görs redan idag. Utan något egentligt resultat. Det är nämligen oerhört svårt att avgöra en skolas undervisningskvalitet genom att medverka på några slumpvis utvalda lektioner. Tyvärr skulle det snarare krävas att ni genomförde hela kurserna, vilket naturligtvis inte är genomförbart.
Själv har jag arbetat som lärare i sex år. Under dessa sex år har jag ihärdigt sökt utarbeta en modell som säger något om elevens egentliga kunskapsutveckling från a till ö. Det är näst intill omöjligt. En elev kan gå från ett mycket svagt godkänt till ett mycket starkt godkänt. Vi lärare ser den fantastiska utvecklingen och kan känna oss stolta tillsammans med den högpresterande eleven. Men hur kan denna utveckling bli synbar för utomstående? Hur dokumenteras den på bästa sätt? Idag syns den inte alls. Hur kan den härledas till lärarens och skolans arbete?
Ingen kan vara nöjdare än jag över att inspektionerna nu skall ske med större skärpa och mer allvar. Men det naiva i budskapet ovan skrämmer mig.
Skolan idag ÄR i kris. Inte i den kris som Björklund talar om utan i en helt annan kris. Kanske bör man därför, innan man slår på stora trumman för kvalitetsstämplingar rörande elevers lärande, först granska några så enkla saker så som:
1. Undervisningstid. Hur mycket lärarhandledd tid får eleverna på skolan? På många skolor får eleverna "sovmorgon" till 12.00 och jobbar bara halva dagar. Billigt men hur är det med kvaliteten då?
2. Hur många elever är det per klass? Hur många är rimligt?
3. Har skolan fungerande lektionssalar, småutrymmen, datorsalar med tillräckligt många datorer, vaktmästare, en aula som rymmer tillräckligt många elever, skolbespisning, ett riktigt skolbibliotek med skolbibliotekarie och ett resurscentrum för de som behöver extra stöd? Flashiga laptoppar till alla i all ära men vägrar man inte inse att vissa grundläggande resurser krävs, är det svårt att driva en kvalitativ skola. Även om vinsten kanske blir nog så stor för skoldirektören. Hur är det med funktionshindrade? Får de vara med eller sållas de ut? Kanske något att bita i för inspektörerna. En skola för alla. Knappast så idag.
4. Hur arbetar lärarna? I stället för att närvara på slumpvis valda lektioner borde inspektörerna sätta sig ned för att tala med pedagogerna om hur de arbetar. Hur sker lektionsplaneringen? Låt mig se några dokument. Hur ser du på kriterierna och målen? Hur dokumenterar du elevernas kunskaper? Hur ser dina prov ut? Jobbar du mot betygskriterierna när du gör dem? Förklara. Berätta. Visa.
5. Ledningen. Sist men inte minst. En ledning utan pedagogisk vision som endast startat en skola för att det är en lukrativ business, tar ut allt den kan i vinst istället för att stoppa tillbaka pengarna in i elevverksamheten. En bra ledning är mån om alla sina elever och all sin personal. Det märks. Granska ledningen. Undersök deras relation till elever och personal. Titta på tjänstefördelningar och elevscheman. Tänk själv. Många aha-upplevelser kan uppstå…
Enkla tips. Till att börja med. Sedan kan du bita i det där jobbiga som kallas utveckling och lärande…
28 september, 2008 - 11:38
Allt det du skriver om är din arbetsivares bekymmer, kommunen. Eftersom det finns ca 300 sådana existerar en budgetstyrd skola på kommunal nivå medan staten införde en målstyrd sådan 1994. Problemet är att kommunerna inte följer sitt åtagade.
Hur löser man det? Finns två sett. Återför skolväsendet till staten. Eller ökar granskningen att skolhuvudmännen följer sitt utbildningsuppdrag.
Så kritiken ska inte vändas mot förre polisen Begler eller majoren Björklund, som faktiskt vill rätta till de problem som baron Persson på Torp ställt till med.
29 september, 2008 - 12:00
Knappast att det är kommunens bekymmer hur väl inspektörerna gör sitt jobb och väl de lyckas med sin granskning av skolorna… men det kanske inte var det du menade..?
Hela världen vill att staten Ã¥terupptar ansvaret för skolan. Utom majoren Björklund som du verkar se mycket upp till, Roger. Majoren är dessutom vansinnigt mycket mer intresserad av struntsaker och populistiska manifest som “mössorna av” och “beslagta mobiler” än pedagogiska frÃ¥gor. Tyvärr. Vi hade behövt en skolminister med förstÃ¥else och kunskaper. Det han själv talar sig varm om med andra ord.
Det är knappast ordningsfrågor krisen i skolan handlar om. I alla fall inte om du frågor oss lärare. Men våra åsikter verkar ju vara ointressanta för de flesta. Så låt majoren babbla på om betyg och ordning. Så får vi se vart det leder. Suck!
29 september, 2008 - 06:44
Då har du som lärare inte förstått bekymret med likvärdig skola. Skolan har gått från att var regel- och ekonomistyrd under SÖs tid. Det skrotade baron Persson för att han inte fick styra och ställa i Katrineholm, till en målstyrd skola och passade samtidigt på att kommunalisera den.
“Krisen i skolan” bottnat just i det här med mÃ¥lstyrning, inte bara i ordning och reda om du trodde det av mitt inlägg. Läs Davidssons utredning 2007:28 sÃ¥ förstÃ¥r du. Det finns lika mÃ¥nga linjaner som det finns skolor. Bekymret är att det finns olika skalor pÃ¥ linjalerna. Hur ska du dÃ¥ fÃ¥ en likvärdig bedömning över landet. SÃ¥ att betyget är lika mycket värt i Boden som i Malmö. Det är det som är ett av bekymren. Det andra är skolledare och pedagogers förmÃ¥ga att leverera elever som har kunskaper att möta framtida krav. Kolla pÃ¥ “Klass 9A”!
29 september, 2008 - 08:30
Jättebra skrivet. Jag tror tyvärr inte att Skolinspektionen kommer att fokusera på mer än resultatstatistik och några slumpmässiga lektionsbesök.
29 september, 2008 - 09:33
Tack Fred! Jag tror att du har rätt i det där… SvÃ¥rt att pÃ¥ riktigt utvärdera kvalitet i undervisningen, tror jag.
Roger – ett supertips för en jättelikvärdig skola är att klona lärarna och skriva in precis vilka faktakunskaper eleverna ska kunna för vilket betyg. DÃ¥ jäklarimig fÃ¥r vi en passionslös och avskalad likvärdighet, ett skol-saftglas med exakt lika mycket saft i överallt i landet. Att saften smakar apa struntar vi i tycker jag, bara det är LIKVÄRDIGT!
Och DET tycker ju din major ocksÃ¥ sÃ¥ snart fÃ¥r vi lärare manus inför vÃ¥ra lektioner. Oj, sÃ¥ kul och inspirerande det kommer att bli och sÃ¥ mycket eleverna kommer att LÄRA sig dÃ¥…
29 september, 2008 - 10:30
Filippa – FörstÃ¥r inte vad problemet är. Enligt dig är det ok att ha olika bedömningskriterier för att sätta betyg. Eller?
Vad jag säger är att måttstocken måste vara den samma för alla som ska utöva myndighetsutövningen att sätta betyg. Annars är rättssäkerheten i fara.
Måttstocken i sig hindrar ju inte vilken pigg och intressant pedagogik du har för att lyfta dina elever från G till VG eller MVG. Betygen är ju målrelaterade och bygger på att alla dina elever i klassen kan få MVG till skillnad från den skola jag gick i, där betygen var relativa och bara utnyttjades för att ta sig vidare till nästa utbildningsnivå på andras bekostnad.
29 september, 2008 - 03:51
Naturligtvis är det inte okej att ha olika BEDÖMNINGSKRITERIER. Det har vi heller inte. Hela Sverige har exakt samma kriterier. Problemet är att jag uppfattar att du vill MÄTA kunskapen. DÃ¥ mÃ¥ste den ligga pÃ¥ detaljnivÃ¥ – “viskan, puttran, lagan, och ryskan.” eller vad de där floderna heter nu igen. 🙂 Kan man alla fÃ¥r man fyra poäng. DÃ… kan man ha samma mÃ¥ttstock.
Kunskapskvaliteter däremot, måste BEDÖMAS. Och där uppstår problemet. Man kan inte mäta hur kvalitativ en text är exempelvis. Till det duger ingen linjal.
Jag tror verkligen på en målrelaterad skola med betygskriterier som handlar om kunskapskvaliteter. Men då uppstår också problemet med likvärdigheten eftersom vi tydligen bedömer så olika, märkligt nog.
MIn lösning på detta är tid för ständiga och ingående diskussioner. Byten av nationella prov vid rättningar. Utbyte av uppgifter och lektionsplaneringar. Lärare sitter oftast för sig själva och arbetar vilket gör att vi skapar oss egna mallar när vi bedömer och rättar. Öppna upp! Skapa tid för en levande diskussion.
Men det kanske blir för dyrt? Kanske litet billigare att ändra kriterierna sÃ¥ att vi fortsättningsvis kan “mäta” kunskaperna med en och samma linjal. FrÃ¥gan är bara vad det blir för kunskapssyn vi stÃ¥r för dÃ¥…
29 september, 2008 - 04:19
Filippa: Din syn pÃ¥ begreppet “mÃ¥l” förvÃ¥nar mig och din strävan efter kvalitativa sÃ¥dana, oroar mig Ã¥ mina barns vägnar.
Hela begreppet “mÃ¥l” är ju ursprungligen hämtat frÃ¥n idrotten och där finns ju egentligen bara tvÃ¥ betydelser: Har man fÃ¥tt in bollen (pucken) i nätet, eller har man sprungit (cyklat, kört) hela banan. Oavsett vilket sÃ¥ är “mÃ¥len” här i hög grad kvantitativa* och “mätbara”.
När man överför bemärkelsen “mÃ¥l” till andra tillämpningar, t ex skolan sÃ¥ krävs att man ocksÃ¥ överför dess underförstÃ¥dda kvantitativa definition. Annars förändrar man betydelsen av ordet, och det är precis det som skett i skolan idag. Ett mÃ¥l om “kunskapskvalitet” är varken möjligt att definiera eller kvantifiera och i och med det sÃ¥ är det innehÃ¥llslöst – inget annat än ett buzzword.
*)Undantaget är bedömningssporter som konstÃ¥kning, simhopp, backhoppning, gymnastik mm, men här talar man ju heller inte om “mÃ¥l” i själva tävlingsmomentet.
29 september, 2008 - 05:03
Filippa: Svårt det här med mål. Vill bara gör dig uppmärksam på ett svar jag fått en gång om betyg och bedömning. Du kan läsa det på följande länk http://www.skolindicator.se/skolindicator/view.cfm?oid=1099&sat=no så kanske du förstår lite vad jag försöker säga och några med mig.
29 september, 2008 - 08:38
Roger – jätteintressant artikel och sida. FÃ¥r jag tipsa om den i framtida inlägg pÃ¥ Fröken Funderar?
Du har sÃ¥ rätt att det är “svÃ¥rt det här med mÃ¥l”. Jag har nog missuppfattat budskapet i dina kommentarer, stort förlÃ¥t – ibland blir det snabbt och fel. (Sägas skall att sÃ¥ fort jag hör majorens namn sÃ¥ gÃ¥r jag igÃ¥ng. :-))
Lövet – kanske är det för att jag är trött men jag förstÃ¥r verkligen inte vad du menar med att mÃ¥lstryrning och framför allt begreppet mÃ¥l är problematiskt och varför du är orolig Ã¥ dina barns vägnar? Förklara gärna litet mer direkt om du vill och kan.
29 september, 2008 - 10:23
Filippa: Visst får du det. Ett av syftet med sidan, som också är en e-tidning, är att sprida kvalitetstänket inom skolvärlden, som alla pratar om men inte alltid har klart för sig vad det innebär i skolans vardag.
Så varsågod!
Sedan att förtydliga. Jag är ingen vän av majoren eller för den delen baronen av Torp, som skapade kommunaliseringen. Hade sett att utbildningsutskottes ordförande blivit utbildningsminister men fp hade ju mutat in området i Alliansen.
Men en sak ska man hålla majoren kredit för, han har lyft debatten om skolan så den debatteras på ett djupare plan än vad Östros eller Baylan någonsin lyckats med, även om han har fel i sak emellanåt.
29 september, 2008 - 10:26
Det där med “fel EMELLANÃ…T” kan diskuteras… 🙂 Men du har rätt – skolan är hot stuff, mycket tack vare herr tukt-och-disciplin. Tack för bra kommentarer och en kul diskussion. Det är oerhört viktigt, tror jag…
11 november, 2008 - 04:26
Åter efter en tids geografisk frånvara (dvs tjänsteresa): Jag läste din referens på skolindicator.se ovan och jag tyckte nog att jag fick vatten på min kvarn.
Med detta menar jag att förskjutningen mot “kvalitativa” mÃ¥l kraftigt försvÃ¥rat – ja till och med omöjliggjort en bedömning av vad eleven kan och inte kan vid det aktuella bedömningstillfället.
Lagerheim säger det själv när han skriver: “Det är nämligen svÃ¥rt att mäta kompetenser kvantitativt, de mÃ¥ste bedömas utifrÃ¥n i förväg formulerade kvalitetsbeskrivningar, vilka uttrycks i kursplanerna.”
Han pekar här omedvetet pÃ¥ svÃ¥righeterna med den kontradiktion som ligger dold i begreppet att mäta “kvaliteter” kvantitativt.
Ett gammaldags och beprövat (och av Björklund föreslaget) sätt att mäta är istället att sätta upp hÃ¥rda kunskapsmÃ¥l (kunna tvÃ¥ans tabell, kunna läsa enklare faktatexter, kunna afrikas länder och huvudstäder…) och sedan pröva eleverna mot dessa.
Problemet är att detta nÃ¥gon gÃ¥ng, av nÃ¥gon, defierats som fel, för att inte säga fult. Antagligen för att man i missriktad “snällhet” varit rädd för att peka ut de som inte nÃ¥tt upp till mÃ¥len. Missriktad för att just dessa elever är de som är viktigast att se tidigt för att kunna ge stöd eller med Lagerheims ord utöva “resultatstyrning”.
Eftersom dock “mÃ¥l” och “resultat” i mÃ¥nga avseenden är synonyma sÃ¥ krävs man Ã¥nyo att mÃ¥len/resultaten relateras till nÃ¥got (kvantitativa krav) för att man pÃ¥ nÃ¥got sätt (mer än godtyckligt) kunna bedöma om man nÃ¥tt fram eller inte – dvs “Lyckades man cykla hela banan”, “Springa hela rundan” eller “räkna hela gÃ¥ngertabellen”.
14 november, 2008 - 08:41
…appropÃ¥ mÃ¥luppfyllnad (i svenska) sÃ¥ ser jag att jag redigerat sönder texten helt och hÃ¥llet.
14 november, 2008 - 09:02
Hihi. Tur att vi befinner oss pÃ¥ nätet, Lövet. Där fÃ¥r man vara litet mindre petig med svenskan, tycker jag. Annars skulle ingen vÃ¥ga skriva nÃ¥got till slut…
PÃ¥ ett sätt hÃ¥ller jag med dig. I synnerhet när vi talar om lÃ¥g-och mellanstadiet. “Du ska kunna gÃ¥ngertabellen, skriva en text pÃ¥ en sida osv”. Men inte ens där räcker endast den snäva kunskapen.
Problemet kvarstÃ¥r dock: Som svensklärare pÃ¥ gymnasiet kan jag inte säga till mina elever att de som vill ha MVG i svenska ska läsa sju böcker/termin à 200 sidor, skriva fyra noveller och tre pm, fylla i fem blanketter om grammatik och göra sidorna 1-50 i boken. Det funkar inte sÃ¥. Det handlar helt enkelt om HUR mina elever läser böckerna – HUR de analyserar dem, PÃ… VILKEN NIVÃ… de gör sin analys och HUR VÄL de behärskar ordkunskap, grammatik och skrivande TILLSAMMANS. Visst kan jag be dem läsa pÃ¥ 50 svÃ¥ra ord och pÃ¥ ett läxförhör frÃ¥ga efter betydelsen men det är ingen bra mÃ¥ttstock för kvalitet. Det säger egentligen ingenting, inte i mitt ämne i alla fall. Det är när eleverna själva skriver och ANVÄNDER orden, jag kan se hur väl de lyckas. Det är när eleverna stoppar in sina grammatiska kunskaper i sina texter som jag kan bedöma, utifrÃ¥n en helhet, hur bra det gÃ¥r utifrÃ¥n kriterierna. Och där mÃ¥ste vi just – bedöma!
Fast en del lärare gör dock som du föresprÃ¥kar idag. Min man var lärare i engelska för nÃ¥gra Ã¥r sedan och tog över frÃ¥n läraren innan. Hon hade noggrant fyllt i kolumnerna hur mÃ¥nga rätt eleverna haft pÃ¥ ordkunskapen: Pelle – 7/20. Lisa – 20/20. Lisa lÃ¥g sÃ¥ledes pÃ¥ ett MVG. Att Lisa inte kunde tala engelska och inte förstod vad min man sa pÃ¥ lektionerna var tydligen en annan femma. Hon hade ju lyckats klara av den där detaljerade mÃ¥ttstocksmätningen du talar om…
17 november, 2008 - 04:02
Jag inser problematiken, speciellt när man börjar närma sig de högre betygsstegen i de humanistiska ämnena. Där blir det ju alltid en fråga om bedömning*.
Samtidigt vill jag gärna tro att det är möjligt att konstruera uppgifter som tillÃ¥ter mer “absolut” bedömning. Kanske genom att ge eleverna i uppgift att läsa, referera och recensera en viss bok, att lÃ¥ta dem läsa tvÃ¥ fackböcker i samma ämne och be dem göra en skriftlig jämförelse, eller genom att tillsammans med nÃ¥got annat ämne (samhällskunskap, biologi etc) göra nÃ¥gon form av utredning/undersökning som sedan redovisas i en rapport som bedöms utifrÃ¥n disposition, tydlighet och sprÃ¥klig korrekthet och sprÃ¥klig höjd. (Jo, det senare är en kvalitet, jag vet men jag ger dig som sagt rätt i att här krävs mer än bara “R/bock”).
Sedan tror jag att Lisa rimligen borde vara ett undantag – hon mÃ¥ste ha varit särdeles motiverad som orkade plugga in orden sÃ¥ hÃ¥rt bokstav för bokstav, utan att förstÃ¥ vad de betydde.
Jag tror annars att en testat hög ordförstÃ¥else (statistiskt) normalt sett korrelerar med goda sprÃ¥kliga färdigheter, men visst det har ju alltid gÃ¥tt att “plugga för tentan” i motsats till att “lära för livet”, och det finns ju inget förbud för eleverna mot att lura sig själva om de vill – oavsett betygssystem.
*) I de naturvetenskapliga ämnena tror jag det är lättare att konstruera tillämpningar som kräver en “helhetsanvändning” av de inpluggade teorierna.