– Nej, det är faktiskt min tur att ha datorn när Janne är klar!

När får vi läsa den rubriken?

Björklund ligger nämligen "inte sömnlös" över att det går sex kommunala elever per gammal uschlig dator och att tre av fyra kommunala grundskolelärare delar dator med sina kollegor.

– En lärares huvuduppgift är ju inte vid datorn, utan i klassrummet, säger utbildningsministern.

Vad bra! Här finns alltså enorma sparmöjligheter! Hela den offentliga sektorn kan genomlysas. Man kan börja med regeringskansliet. Regeringen får se till att samordna verksamheten så att Maud kan använda Jannes dator när han är ute och reser, är i plenisalen eller slänger ut klatschiga prator på presskonferenser.

Hans jobb är ju inte att sitta och hänga på kontoret.

Seriöst så säger utbildningsministerns uttalande någonting om den allmänna attityden till lärarnas uppgifter. Så länge vi befinner oss i klassrummet är alla nöjda och glada oavsett vad vi gör där inne. Förberedelse, planering, samordning, feedback till elever, kommunikation med föräldrar och sånt kan lärare sköta på fritiden med hjälp av sina privata datorer.

Frågan är om Björklund själv skulle klara av att leda åtta möten per dag utan någon som helst förberedelsetid. Jo, det skulle han säkert. Men de skulle inte bli särskilt bra.

Den nonchalanta attityden till den kommunala skolans datorbrist säger även en del om attityden till skolan som institution. Skolan är – och skall tydligen förbli – en låtsasvärld utan anknytning till resten av samhället. Finns det någon annan arbetsplats där man gör majoriteten av sina skriftliga produkter med "penna och sudd"?

Kettil Mannerheim