Tack Aftonbladet – här tog ni er ännu en chans att dissa oss lärare! Men hur är det med källkritiken? Eller var det månne en liten praoelev som satte rubben till dagens artikel..?

Efter att ha läst den klart missvisande men ack så medialt smaskiga rubriken ”Lärarna tar inte mobbningen på allvar” känner jag mig, för att uttrycka mig milt, litet smått irriterad. I synnerhet som jag själv frilansar som journalist och för en månad sedan gjorde en större artikel på ämnet för Skolportens Magasin 360 och märkligt nog snubblade över helt andra fakta än att Sveriges lärarkår inte tar mobbningen på allvar. Å andra sidan får vi ju reda på underlaget till de makalösa siffrorna – att 49 av 50 svenska skolor har stora brister i sitt antimobbningarbete – nämligen att de skolor som undersökts just är sådana skolor som man vet HAR problem med värdegrundsarbetet. (Snacka om intressant urvalsförfarande.)

Det är litet grand som att undersöka innehållet i fem skvallerpress-blaskor och sedan glatt smaska på med rubriken: ”Sveriges journalister granskar aldrig makthavare.”

Inget ont sagt om Anna Wide, undervisningsråd på Skolinspektionen. Hon är nämligen noga med att poängtera att de skolor som valts ut just är kända för att ha problem med kränkning och trakasserier. Resultatet är därför inte generellt för alla skolor i Sverige, understryker hon. Vilket kanske förklarar en del… Synd bara att denna, i mina ögon, ganska viktiga information, nämns i en parantes mitt i texten. Och trist att svenska lärares fenomenala arbete mot mobbning om igen underskattas och nedvärderas. Nåja, SVD hade inte ens med den informationen över huvud taget så det kanske är deras journalistiska metoder man borde ifrågasätta mest?

Och vi lärare är ju vana vid att utmålas som inkompetenta idioter i alla sammanhang så…

Själv har jag aldrig någonsin under mina år som lärare varit med om att en kollega yttrat något som ens har varit i närheten av det som står i Aftonbladets artikel: att barnen får skylla sig själva, att ”kärlek börjar alltid med bråk” och att litet får de väl tåla. Aldrig! Däremot har jag varit med om ett stort antal kollegor, däribland jag själv, som febrilt försöker lyckas med allt vad läraruppdragsryggsäcken innehåller. För det är inte litet vi ska klara av. Och hur vi än gör får vi medialt stryk. Satsar vi på ämneskunskap, läroplansmål och elevernas progression så är det vårt fel att ungdomar dricker alkohol och slår ihjäl varandra med stålpinnar på ett disco och kvällspressen med läsare kräver därför våra huvuden på ett fat. Samarbetar vi aktivt och fokuserar på elevvård, social utveckling, EQ och antimobbningsarbete så går pressen bärsärkargång för att eleverna inte lär sig Viskan, Lagran, Puttran och Snuttran och hela det periodiska systemet med bryllingar. Det är min själ inte lätt att bära hela samhällets framtid på sina axlar.

Nåja. Aftonbladets artikel passar hur som haver utmärkt till mitt läromedel som jag är i full färd att skriva. I och med denna artikel har jag ju fått ett klockrent exempel på hur problematiskt det kan vara att använda en AB-artikel som källa. Med frågor som: ”Är rubriken rättvisande? Finns det fog för påståendet i texten?” och ”Diskutera Aftonbladets artikel ur ett källkritiskt perspektiv. Finns det några faror med att presentera fakta på detta vis? Fundera och diskutera” kan eleverna förhoppningsvis få inblick i fenomenet försäljningssiffror kontra pressetik.

Man tackar och bockar för hjälpen, AB!

Filippa Mannerheim, gymnasielärare och journalist