Alla vet det. Men ingen låtsas om det. Ett intyg från lärarhögskolan om att man läst mer eller mindre högtsvävande och ytterst teoretiska kurser i pedagogik och diktaktik är inget bevis för att man är en duktig pedagog.
En bra pedagog har sitt hjärta i elevernas lärande och i eleverna som individer och samhällsmedborgare! En bra pedagog har engagemang, nyfikenhet, värme, intresse, kunskap, vilja, driv, lust att själv lära och en enormt tro pÃ¥ att alla kan… Allt detta är egenskaper som ingen skola i världen kan lära ut och som ingen legitimation i världen kan garantera.
Givetvis säger jag inte att universitetspoängen bara är att stoppa i papperskorgen. Utbildning är alltid bra! Men vi får inte utestänga de duktiga och engagerade personer som bär på alla dessa kompetenser från skolans värld, bara för att vi febrilt söker statushöja läraryrket. Skolan är redan som den är en värld stängd från så mycket annat i samhället.
FrÃ¥gan är om detta steg med en stelbent lärarlegitimation verkligen är att kvalitetssäkra yrket. Själv är jag oerhört tveksam, mycket eftersom jag genom Ã¥tta Ã¥r inom yrket vet att en lärares kunskaper i pedagogik knappast ligger i behörigheten frÃ¥n lärarhögskolan. Jag har själv samarbetat med gamla, sura rävar med hundratals ämnespoäng, en näsa högt i vädret men utan en gnutta förmÃ¥ga att lära ut. Jag har ocksÃ¥ arbetat tillsammans med fantastiska, kreativa och av eleverna älskade pedagoger sprungna direkt ur arbetslivets allra färskaste forskningsomrÃ¥den men tyvärr utan en fyrkantig lärarexamen. Behörighet är verkligen inget mÃ¥tt pÃ¥ hur väl man lyckas med eleverna. FrÃ¥gan är om man inte borde ta och genomlysa och Ã¥tgärda mÃ¥nga av de ”behöriga” lärarnas ickekunskaper i att läsa läroplansmÃ¥l och kriterier först – DET skulle enligt mig vara mera rättssäkert för eleverna. Alltför mÃ¥nga trötta 40-talister jobbar idag nämligen mer efter sitt eget tyckande (poängprov och gammal skÃ¥pmat!) än efter sina arbetsdirektiv.
Men det vågar man väl inte säga så högt nu då både lärarfacken och Socialdemokraterna är oerhört positiva till förslaget.
Det allra lustigaste är det fyrkantiga förslaget om att endast legitimerade lärare ska få sätta betyg. För samtidigt som man med stolthet hävdar storheten i detta, gör man det med brasklappen att
yrkeslärare och modersmålslärare undantas från kravet på examen för att få fast anställning.
”Skälet till detta är att dessa lärargrupper ofta har en annan bakgrund och rekryteras pÃ¥ ett annat sätt än vad som gäller för övriga lärare. Regeringen menar att det är logiskt att samma undantag görs för dessa kategorier vad gäller betygssättning.” skriver man i förslaget.
Märkligt. En kock kan tydligen både få fast anställning och sätta betyg medan en litteraturvetare och journalist som jag inte bör göra det. Undrar faktiskt litet grand hur man resonerar här.
(Läs ocksÃ¥ gärna debattartikeln ”Vägen till den heliga behörigheten” pÃ¥ Politikerbloggen.)
Filippa Mannerheim, journalist och gymnasielärare (numera behörig för dem som tycker att det är så fanatiskt viktigt!)
12 april, 2010 - 10:53
Jag skulle kunna hålla med dig i ditt resonemang om du även tycker att detta borde gälla för andra professionella yrkesgrupper.
* Skulle du själv anlita en obehörig läkare, dock en mycket duktig och erfaren sådan med vissa högskolepoäng i bagaget, för att behandla dina barns sjukdomar och åkommor?
* Skulle du låta en obehörig advokat, dock en mycket duktig och erfaren sådan med vissa högskolepoäng i bagaget, sköta dina juridiska affärer vid en tvist?
* Skulle du sända dina barn i terapisamtal hos en obehörig psykolog, dock en mycket duktig och erfaren sådan med vissa högskolepoäng i bagaget, om dina barn behövde extra hjälp och stöd för att bearbeta en själslig kris?
* Tycker du dessutom att samtliga tre ovan nämnda personer utan formell behörighet eller legitimation borde få fast anställning utan någon som helst skillnad i sin titel, arbetsbeskrivning och befogenheter jämfört med sina legitimerade kollegor?
* BonusfrÃ¥ga: bör en självlärd journalist, som visserligen läst en del högskolepoäng i olika ämnen men inte gÃ¥tt en formell journalistutbildning, kunna anställas pÃ¥ exakt samma villkor som en med journalistutbildning i ryggen? Dvs. i praktiken ska det inte göras nÃ¥gon som helst skillnad om man har en ”riktig” journalistutbildning eller ej, sÃ¥ länge man gör ett förbaskat bra jobb? BÃ¥da kan kalla sig ”riktiga journalister”?
Om du utan tvekan svarar ja på dessa fem frågor så är jag beredd att fullt och fast skriva under på din kritik mot lärarlegitimation.
(en del skulle förmodligen invända att man inte kan jämföra läraryrket med dessa andra yrkesgrupper, men vad är det om inte en nedvärdering av läraryrket jämfört med andra yrkesgrupper?)
13 april, 2010 - 06:01
Hej Martin!
Intressanta argument för lärarlegitimationen! Men som du själv skriver – det är de facto svÃ¥rt att jämföra läraryrket med exempelvis en kirurgs arbete vars kompetens handlar om liv eller död. Vad jag vet är det mÃ¥nga, mÃ¥nga som har läst och använder sig av psykologi i sitt arbete som personalchefer, socionomer osv. LikasÃ¥ finns det idag oändligt mÃ¥nga, bÃ¥de erkända och duktiga murvlar som läst massor av universitetspoäng kanske inte just pÃ¥ journalisthögskolan – ett yrkes status hänger sÃ¥ledes knappast ihop med nÃ¥gon ihÃ¥lig och i realiteten ihÃ¥lig försök till kvalitetsstämpel. Jag vänder mig emot att man pÃ¥ detta snabba och fyrkantiga sätt försöker statushöja vÃ¥rt yrke. Jag tror helt enkelt inte pÃ¥ det. Och jag tycker att det känns litet korkat, om jag ska vara ärlig.
Läraryrket är oerhört komplext eftersom det innefattar BÅDE kunskaper i det du lär ut OCH kunskaper i ATT lära ut. Båda de kompetenserna finner du också faktiskt litet här och var i samhället.
Själv har jag mött mÃ¥nga, mÃ¥nga fantasiska och inspirerande och oerhört kunniga föreläsare i exempelvis litteraturvetenskap, IT, historia, osv som inte läst ett enda poäng pedagogik. Och JAAAA – till skillnad frÃ¥n den där självlärda psykologen skulle jag med glädje sätta mitt barn i en skola med en sÃ¥dan eldsjäl. Detta för att jag är övertygad om att lärande sker utifrÃ¥n ett brinnande engagemang och personliga möten som fungerar, inte utifrÃ¥n ett givet diplom.
Men det är jag det.
Och Martin, tro nu inte att jag nedvärderar läraryrket därför att jag inte vill jämföra det med kirurgens jobb! Snarare tvärtom! Jag vet hur komplext det är att försöka trolla fram exakt rätt kompetens under rätt tillfälle, att hÃ¥lla sin kunskap färsk, hinna med att läsa in sig pÃ¥ aktuell forskning (utan att fÃ¥ pengar eller tid till förfogande) att vara en stöttande mentor och rättvis examinator pÃ¥ samma gÃ¥ng…
Och att vÃ¥ra lärare ska ha nÃ¥gon form av akademiskt utbildning ser jag som absolut självklart, bara för att förtydliga…
Kul att debattera och jag förstÃ¥r hur du tänker, Martin. Vi fÃ¥r verkligen hoppas att mitt fina diplom i framtiden skapar höga löner och hög status för oss lärare! Men som sagt – jag är tveksam.
13 april, 2010 - 08:31
[…] om lärarlegitimation och lärarnas arbetstid: K Mannheimer, H von Schantz, Blossing, C Magister, LR12, […]
13 april, 2010 - 02:12
Jag skulle mycket hellre ha en kompetent person som lärare till mina barn än nÃ¥gon som ödslat sin tid pÃ¥ de i mÃ¥nga fall uschligt dÃ¥liga pedagogikkurser som hÃ¥lls pÃ¥ högskolor och universitet. Hellre nÃ¥gon som kan t.ex. IT och dessutom är läskunnig nog att ta till sig arbetsinstruktionerna (läroplanen) än nÃ¥gon som inte satt sin fot i yrkeslivet och dessutom skiter fullkomligt i, alternativt inte begriper sig pÃ¥ läroplanen (vilket ju är synnerligen vanligt bland de ”behöriga” läraressen).
Och jag skulle definitivt föredra en kompetent jurist utan examen framför en inkompetent som fyllt i rätt blanketter och gått rätt kurser. Har nämligen träffat en del stolpskott även i advokatbranschen.
Hör och häpna Martin, man kan lära sig grejor även utanför universitetet och många saker lär man sig till och med bättre i andra sammanhang. Hantverket pedagogik till exempel.
13 april, 2010 - 03:49
Filippa!
Jag har anställt mÃ¥nga lärare genom min dag. Det är, och har alltid varit, för mig naturligt att sträva efter att ha en behörig lärare pÃ¥ lärarposterna. Inte för att de pÃ¥ nÃ¥got vis har visat sig skickligare än andra men…. Tja, svÃ¥rt att säga egentligen… De (vi skall jag väl säga) är ju utbildade för detta och sÃ¥ vidare…! Med detta skrivet sÃ¥ hÃ¥ller jag sÃ¥ledes med dig att detta med behörighet inte per automatik gör att du blir en bra lärare. När jag utbildade mig sÃ¥ blev det nästan tvärt om men det beror/berodde pÃ¥ den undermÃ¥liga utbildning som lärarutbildningarna utgör (Obs! Min uppfattning och erfarenhet ej en objektiv sanning).
Detta med lärarlegitimation och anställningar gör ju inte att lärarna blir bättre men det som kommer med detta (dvs legitimationen) bör väl vara att om du är utbildad lärare men inte lämplig för yrket så blir du av med legitimationen. Detta är ju bra för skolorna. Samtidigt måste ju de skolor som har obehöriga lärare som är fantastiska ta sitt ansvar och göra dem behöriga. Det är ju faktiskt inte så svårt.
Ytterligare en komplikation är ju att mången kompetens finns ej att uppbringa inom läraryrket. Ex IT-kompetensen som krävs för Teknikprogrammet och El-programmet. Vad göra då? Jag har då varit pragmatisk och anställt högt utbildat folk från tekniska högskolor.
Jag är kluven till detta. Jag ser behovet av att öka attraktionen/statusen till yrket men det görs enklast via lönekuvertet. Martins exempel ovan är ju inte heller särskilt tydliggörande. Jag har själv jobbat som journalist utan att vara utbildad. Jag har också jobbat i handeln utan utbildning. Det har funkat bra (åtminstone för mig). Mina läkare, rörmokare, snickare vill jag ha med rätt utbildning. Journalister, handelsmän och så vidare kan jag tycka att kompetensen går före utbildningen. Lärare är ett mellanled kan jag tycka. Jag kräver utbildning men jag kan se att många är av naturen begåvade med gåvan att kunna vara pedagogiska. Andra har utbildat sig hela livet men når inte fram till någon.
Konklusion: Detta är svårt!
13 april, 2010 - 07:21
Ã…h, vad jag hÃ¥ller med dig Rektor (som alltid nästan! :-)) Du beskriver det hela sÃ¥ bra. Jag är faktiskt ocksÃ¥ kluven till detta. Samtidigt tycker jag det vore olyckligt bÃ¥de för elever (och kollegor emellan) om det bildas nÃ¥gra fÃ¥niga ”A- och B-lärare” pÃ¥ skolorna… Risken för det är stor med legitimationen … Samtidigt som den faktiskt inte kommer att betyda ett jota i verklighetens klassrum.
Och min egen erfarenhet av behörighetens gyllene poäng är samma som din… ”Vad det här allt? SÃ¥ utomordentligt fÃ¥nigt!”
NÃ¥ja, vi fÃ¥r hoppas och tro att det hela blir bra tillslut ändÃ¥. Värre är det med de fruktansvärt undermÃ¥liga och galna läroplansförslagen… Jag begriper inte varför man bara kastar ut LPF-94 med badvattnet??? Men det är ett helt annat ämne förstÃ¥s… 🙂
13 april, 2010 - 07:32
Rektor!
Varför inte höja dina medarbetares löner? Säg 5-10 000 i mÃ¥naden till, övertidsersättning för alla meningslösa EVK:n, dumma HTG-möten och all extraarbete som elever ställer till med. Du har ju makten och härligheten. Förresten är du behörig rektor? Har du adekvat pedagogisk utbildning med mÃ¥ngÃ¥rig praktisk verksamhet bakom dig? Jag är den erfarenheten att obehöriga rektorer gärna anställer obehöriga ”lärare” och har vanan att misskreditera lärarutbildningen.
Har varit ute och vikarierat i olika skolor runt om i Stockholm och märker allt elände dessa ”fantastiska” obehöriga ställer till med. Inga planeringar, inga böcker, följer läromedlen slaviskt, ingen struktur och ordning. Detta är följden av att vem som helst fÃ¥r vara lärare. Varför ska eleverna har nÃ¥gon respekt för vuxna som inte har nÃ¥gon utbildning?
Nej! Inför legitimation, fler karriärsteg, fler repressiva befogenheter mot elever som inte sköter sig och kasta ut alla obehöriga. Då blir det ordning på skoltorpet.
13 april, 2010 - 08:00
Jag har svårt att förstå detta förakt för utbildning hos flera av rösterna ovan! Uppenbarligen tycker en del att det räcker med lite ämneskunskaper och en stor näve sunt förnuft för att vara en bra lärare. Så bra då! Låt oss då skrota hela lärarutbildningen! Om den nu är så himla dålig och värdelös som så många tycks mena, vad ska vi då ha den till över huvud taget? Det är väl bara slöseri med skattepengar att ha en påkostad utbildning som inte skapar några bra lärare. Uppenbarligen kan man bli en bättre lärare helt utan några poäng i pedaogik och didaktik?!
Jag förstår inte heller hur det kommer sig att just lärare har så låg känsla för sin yrkesheder. En advokatbyrå skulle aldrig släppa in en obehörig advokat (som ej har adekvat utbildning, ej är med i Advokatsamfundet osv.) HUR DUKTIG och briljant denne än är i rättsalen. Spelar ingen roll! Här snackar vi yrkesheder. Här snackar vi yrkesstolthet. Visst finns det stolpskott inom juridiken, med rätt utbildning och allt, men som ändå är dåliga advokater. Men ingen skulle ändå komma på tanken att skrota Advokatsamfundet och de strikta regler som råder för att få verka som riktig advokat. Hur kommer det sig? Säger inte det något om skillnaden i yrkesstoltheten hos advokater jämfört med lärare?
Filippa, du svarade bara pÃ¥ en av frÃ¥gorna. Du skulle inte sätta dina barn hos en obehörig läkare. Men du svarade aldrig pÃ¥ hur du skulle göra med psykologen eller advokaten. Även dessa yrken är oerhört komplexa pÃ¥ motsvarande sätt som lärarens; bÃ¥de psykologen och advokaten behöver kunskaper OM det de jobbar med OCH förmÃ¥ga ATT förmedla dessa kunskaper, om de ska kunna nÃ¥ resultat. Plus social kompetens plus en massa andra kompetenser. AlltsÃ¥ ingen större skillnad mot läraryrket – alla dessa yrken är oerhört komplexa. ÄndÃ¥ är det bara lärarna som tycker att de kan ersättas med folk utan behörighet. Inte konstigt att yrkets status har sänkts ända sedan 1960-talet när vi lärare själva stillatigande ser pÃ¥ och till och med hejar pÃ¥ denna utveckling.
13 april, 2010 - 08:09
Javisst ja, det var ytterligare en fråga som hängde i luften: Anser du att självlärda journalister med högskolepoäng men som ej gått Journalisthögskolan + självlärda advokater utan behörig examen samt självlärda psykologer bör ha exakt samma anställningsvillkor, befogenheter och löner som de som faktiskt har gått de gängse utbildningarna och har behöriga examina och i förekommande fall legitimationer?
14 april, 2010 - 04:49
Lön efter prestation, Martin. Är inte det att ganska schysst koncept?
14 april, 2010 - 05:54
Oj, oj! Lön efter prestation. Som musik i mina öron.
Men, för att besvara någon av frågorna ovan:
Janne: Om du har arbetat i en kommunal organisation sÃ¥ har du med stor säkerhet kunskaper om att jag som rektor inte helt fritt kan sätta lön. Jag har en ”pott” att fördela (i och för sig fritt). Denna pott baseras pÃ¥ mina medarbetares löner och den summa som avtalet säger skall gälla det Ã¥ret. Till exempelvis 3 %. DÃ¥ blir det lite svÃ¥rt att lägga 5 000 kr extra pÃ¥ alla lärare. Dels för att jag ej har de pengarna (ca 80 – 85 % av en skolas ekonomi gÃ¥r Ã¥t till löner redan idag) och dels för att jag snabbt skulle bli sparkad av min förvaltning dÃ¥. SÃ¥, det är en lite naiv tanke även om jag och de flesta av mina kollegor hÃ¥ller med om att ALLA lärare borde fÃ¥ 5 000 kr pÃ¥ ett bräde för att nÃ¥ en rimligare lön.
I övrigt sÃ¥ är din och min bild av skolan och vad arbetet är för nÃ¥gonting sÃ¥ fundamentalt olika sÃ¥ vi är inte pÃ¥ samma planet. Din uppfattning om att ”meningslösa EVK:n, dumma HTG-möten och all extraarbete som elever ställer till med” visar att du ej kan fÃ¥ en lärarlegitimation i min värld men det är en annan diskussion.
Martin: Jag tycker att utbildning är mycket viktig, naturligtvis. Men det går ej att komma ifrån att vissa, obehöriga, är mycket skickliga. Vissa behöriga borde göra någonting annat. Detta är verkligheten. Och jag har inte fått någon feedback på hur jag skall lösa utbildningen för mina elever som behöver få mer än vad utbildade lärare klarar av. Ex inom teknikprogrammet. Hur ställer du dig till det?
14 april, 2010 - 07:47
Hmmm… jag väntar fortfarande pÃ¥ flera svar frÃ¥n Filippa.
AngÃ¥ende lön… du menar alltsÃ¥ att en officiell formell behörighet inte spelar nÃ¥n roll, vare sig för lärare, psykologer eller advokater, eller andra akademiska professioner? Endast prestationen räknas. Hur ska man dÃ¥ motivera folk att ta studielÃ¥n för att gÃ¥ en formell lärarutbildning? Varför behövs det över huvud taget en lärarutbildning om det bara är ämneskunskaper och sunt förnuft, social kompetens och en medfödd känsla för undervisning som behövs?
Och varför resonerar inte andra akademiska professioner likadant? Varför är det bara vi lärare som sänker ambitionen för vårt yrke?
Och Rektor, visst är det sÃ¥ att vissa obehöriga är skickliga. Men vilken vetenskaplig grund har de för det de gör, om de aldrig läst och resonerat nÃ¥gonting om forskning kring undervisning och lärande, bearbetat och reflekterat kring olika lärandeteorier osv.? I sÃ¥ fall blir vÃ¥rt yrke ett ”sunt förnuft”-yrke utan vetenskaplig koppling – förutom i ämneskunskaperna alltsÃ¥.
Och visst finns det behöriga som är dåliga. Omplacera dem eller vidareutbilda dem, eller i värsta fall ge dem sämre löneökningar! Du som chef har väl ett ansvar att dina medarbetare gör ett gott arbete, eller?
Ã…terigen, det faktum att det finns duktiga obehöriga och dÃ¥liga behöriga är inget skäl att sänka kraven för yrket – förklara annars varför inte advokater, psykologer och andra akademiska professioner resonerar sÃ¥.
Svaret på din sista fråga, Rektor, är inte så svår: prioritera kompetensutveckling. Gamla IT-firman Framfab (under IT-boomen) satsade 75.000 kronor per år PER ANSTÄLLD för att de skulle kunna hålla sig uppdaterade på vad som händer inom branschen. Vad får lärare? 2-3000 kronor på sin höjd, om ens det. Vill du ha duktiga lärare måste du satsa på dem.
14 april, 2010 - 11:17
Men det är väl ingen i den här debatten som anser att lärarna ska var helt utan högskoleutbildning? Vad jag ser sÃ¥ menar man bara att lärarhögskolan kanske inte skall var den ENDA vägen till att utöva läraryrket? NÃ¥got jag personligen stöder. Mina barn gÃ¥r pÃ¥ en hyfsat ovanlig och BRA förskola där hälften av alla pedagoger är förskolelärare och hälften högskoleutbildade konstnärer som dessutom har pedagogisk utbildning. Och det fungerar fantastiskt! Vill vberkligen inte bli utan dessa konstnärer som ger vÃ¥ra barn tillgÃ¥ng till sÃ¥ mÃ¥nga sätt att kommunicera, sÃ¥ mycket lust och har en sÃ¥dan tilltro till deras kapacitet. Mina barn har sett Trollflöjten upprepade gÃ¥nger och analyserat den, lärt sig sjunga sÃ¥nger ur den och byggt en dockteater för den. De skapar egen musik, arbetar med skuggor i bilder och bygger sin egen variant av Katarina hissen. Och intressant nog tycker jag ofta det är konstnärerna som är mest uppmärksamma pÃ¥ ev problem och skiftningar i gruppen. Och som gör nÃ¥got Ã¥t det….
14 april, 2010 - 01:31
Nej, ingen i debatten pÃ¥stÃ¥r att man ska vara helt utan högskoleutbildning, däremot anser flera att man inte behöver nÃ¥gon LÄRARutbildning, dvs. att det räcker med ämneskunskaper (via högskolepoäng) och sunt förnuft, rätt läggning, god hand med ungdomar, förmÃ¥ga att ”lära ut” (trots att den mesta pedagogiska forskningen numera tar avstÃ¥nd frÃ¥n detta uttryck…) osv. AlltsÃ¥: att själva yrkesutbildninge, professionsutbildningen, den som utbildar oss till lärare och inte bara ämnnesteoretiker/ämnesexperter, att just detta är ganska oviktigt och att man helt kan undvara denna del av utbildningen. Det är detta flera hävdar. En nedvärdering av själva professionsutbildningen, alltsÃ¥.
14 april, 2010 - 02:35
Bara av nyfikenhet Martin – tyckte du att du blev en BÄTTRE lärare efter att ha läst pedagogik pÃ¥ lärarhögskolan? I sÃ¥ fall förstÃ¥r jag dig en smula mer. I mitt fall (och mÃ¥nga har jag hört säga samma sak) var det mina absolut mest absurda, lättförskattade och intetsägande poäng jag läst i mitt dÃ¥ 30-Ã¥riga liv. Funderade allvarligt pÃ¥ att filma det hela för att använda som exempel pÃ¥ hur undervisning/”lärande” INTE skall gÃ¥ till, hehe.
(DÃ¥ fÃ¥r du tänka att jag förutom dessa läst 20 poäng franska pÃ¥ Sorbonne i Paris, 20 spanska pÃ¥ universitet i Bilbao i Spanien, 60 poäng historia, 60 poäng litteraturvetenskap, 40 poäng journalistik för akademiker och slutligen 20 poäng svenska sprÃ¥ket tidigare. Min övertygade uppfattning är att jag lärde mig mer om pedagogik när jag jobbade som vÃ¥rdbiträde under mina tonÃ¥rsÃ¥r eller under endagarskursen som SL-höll i kundbemötande. Sorry – det ÄR verkligen en nedvärdering av själva ”professions”utbildningen och den stÃ¥r jag för.)
Med andra ord fÃ¥r nog lärarhögskolan skärpa upp sig nÃ¥gra snäpp, försöka förankra sina fladdriga, för att inte säga obegripligt korkade teoriavsnitt till yrkesverkligheten och framför allt – fixa kurser med litet forskningsaknutet material som pÃ¥ nÃ¥got sätt har nÃ¥gon relevans med yrket.
Förövrigt anser jag att Kartago skall… jag menar… förövrigt anser jag att skolan OCKSÃ… borde öppna upp sin taggiga famn för eldsjälar och duktiga yrkesmän som haft eller har en fot inne i den verklighet skolan skall förbereda eleverna för! Dem ska vi väl för 17 gubbar inte stänga ute!
(Martin fÃ¥r ursäkta mitt brandtal och den uppeldade tonen! Jag är en ganska snäll person egentligen, jag lovar… :-))
14 april, 2010 - 02:45
Filippas beskrivning är tyvärr ocksÃ¥ min. De 160 poäng (den gamla sortens) jag hade tagit innan min lärarutbildning var tuffa, utmanande och otroligt givande för mig och min person. Lärarutbildningen var hysterisk, hemsk och gav min ingenting (jag hade varit obehörig lärare i tvÃ¥ Ã¥r innan jag utbildade mig). Vad värre är, sÃ¥ hade jag lärare som pÃ¥ allvar trodde pÃ¥ EN sanning. Det finns ingen Gud utom Gud och ….! Men i detta fall: Det finns ingen pedagogik utom problembaserat lärande (och alla som tyckte nÃ¥gonting annat borde skämmas). SÃ¥…. Läraryrkets uppgradering är mycket avhängig pÃ¥ att den utbildning lärarna fÃ¥r faktiskt kan klassas som utbildning.
14 april, 2010 - 06:05
Rektor!
Hoppas verkligen inte att våra världar möts. Du svarade inte på den enklaste frågan: Är du utbildad lärare och har du mångårig erfarenhet att undervisa? Känslig fråga kanske?
14 april, 2010 - 06:19
Jag tycks aldrig fÃ¥ svar pÃ¥ mina kärnfrÃ¥gor… Bara en massa kritik mot hela lärarutbildnigen om hur värelös den är. Det hjälper inte en seriös diskussion.
Jag väntar fortfarande på svar på mina tidigare frågor men vill i denna väntan ändå ge respons på ovanstående brandtal. Jag kan hålla med om att det finns och funnits brister i lärarutbildningen, i vissa fall allvarlig sådan. Men är det ett skäl för att avskaffa den? vore det inte mer konstruktivt att försöka förbättra den?
Sen undrar jag över hur saklig kritiken är. Jag har roat mig lite med att kolla vad som faktiskt ingår i den nuvarande lärarutbildningen på olika håll i landet. Om man bortser från dåliga lärare och bara ser till kurslitteraturen, så förväntas ärarstudenter ha läst tusentals sidor forskningsanknuten litteratur om t.ex:
* barn- o ungdomspsykologi
* specialpedagogisk kunskap och lärande
* bedömning och betygssättning
* kunskapssyner
* barn- o ungdomskultur
* teorier om lärande, klassrumsnära praxisforskning
* kommunikation och konflikthantering
* värdegrunden
* utbildni ngshistoria
* läroplansteori
* och mycket mycket mer.
De flesta som ej gått lärarutbildningen har inte läst en bråkdel av detta och har alltså ingen djupare grund i vetenskap som är parad med beprövad erfarenhet.
menar ni på fullaste allvar att innehållet i ovanstående lista är värdelöst och helt oviktigt, dvs försumbart?
sen undrar jag hur det är möjligt att ma n inte tar sina lärarstudier på större allvar än att man glider igenom kurser med minsta möjliga ansträngning? Om undervisningen nu är så meningslös och värdelös, borde man inte som seriös lärarstudent använda sin dyrköpta studietid till att försöka få ut så MYCKET som möjligt av kursen, istället för att bara glida igenom den och kanske till och med jobba eller ta andra kurser vid sidan om, som många lärarstudenter tycks göra? Är det seriöst?
när jag pluggade för 20 år sen så läste jag MER än litt.listan krävde, ty jag ville ta chansen att få en god grund för yrket.
visst lärde jag mig mer pÃ¥ praktiken, men utan den teoretiska o vetenskapliga grunden är det svÃ¥rt att ha seriösa diskussioner om lärande. DÃ¥ blir det mest tyckanden och ’sÃ¥ här har jag alltid gjort och det funkar för mig’-resonemang…
14 april, 2010 - 07:17
Hum! Konstig tolkning du gör Martin! Jag struntade inte i mina studier pÃ¥ den tid det begav sig. Det var bara det att kraven som ställdes var mycket lÃ¥ga. Läs den boken och diskutera den sedan i din ”basgrupp”. OK! Sagt och gjort. Men ingen efterföljande diskussion eller tentamen. Samma sak hela tiden. Förutom när vi hade pedagogik dÃ¥ vi fick lära oss att PBL var räddningen för skolan. Att vi var nÃ¥gra som hyste tankar om en mer pedagoiskt pluralistisk skola var inte poppis. Men detta var Uppsala pÃ¥ tidigt 90-tal. Alla är säkert inte sÃ¥. MEN (och dÃ¥ menar jag verkligen MEN) jag har nästan aldrig stött pÃ¥ nÃ¥gon som är lärarutbildad som har haft glädje/nytta av de teoretiska studierna förutom praktiken och metodiken. Det är hemskt att det är sÃ¥ men det är sanningen.
Janne! Med detta inlägg kan du klura ut att ja, jag är lärare i grunden. Undervisat har jag gjort i snart 20 år även om det de senaste 10 åren blivit ganska lite av undervisning då jag fungerat som skolledare. Jag är således behörig ämneslärare. Dessutom är jag enligt lagstiftning behörig rektor då där beskrivs att man måste ha via utbildning eller erfarenhet ha förskansat sig pedagogisk kunnande. DÄR (hos rektorsskrået) skulle det behövas legitimationer och examinationer och Gud vet vad kan jag ju tycka (och Janne, jag är ledsen men jag är statligt rektorsutbildad också. Katten också!) 🙂
17 april, 2010 - 07:13
Fantastiskt! En rektor som är behörig lärare. Jag måste säga att den arten skådar jag alltmer sällan. Men ändå resonerar du som en bilhandlare. Lön efter prestation, behörigheten är oväsentlig och dessutom är utbildningen undermålig. Nu kan du ta sista steget och offentliggöra dig.Kom ut ur rektorsgarderoben och stå för dina åsikter. Säg det inför dina medarbetare att deras utbildning inte värd någonting. Vad har du att förlora?
22 april, 2010 - 06:38
Fantastiskt bra uttryckt!
Blir dock trött pÃ¥ jämförelser mellan lärare och kirurger. Skulle jag behöva akut blindtarmsoperation, skulle jag lita pÃ¥ att en veterinär skulle fixa jobbet lika bra som en läkare… kanske till o med bättre av den anledningen att veterinärerna inte verkar vara lika slutkörda och trötta pÃ¥ folk 😉
Alltså: den personliga lämpligheten väger många gånger tyngre än den formella behörigheten. Inte minst när det gäller lärare!
Jag lyssnar och lär betydligt mer på en entusiastisk matematiker än på en lärare som bara är ute efter att sortera människor efter betygsskalan!
26 april, 2010 - 04:34
Katarina!
Kan du berätta lite mer om vad som ska kännateckna ”personlig lämplighet” när det gäller lärare? Du verkar ju kunna sÃ¥ mycket om sÃ¥ mycket.
21 augusti, 2010 - 12:08
Martin Andersson:
* Skulle du låta en obehörig advokat, dock en mycket duktig och erfaren sådan med vissa högskolepoäng i bagaget, sköta dina juridiska affärer vid en tvist?
Uselt exempel. Det finns inget krav pÃ¥ yrkeslegitimation för jurister. De flesta jurister är inte advokater och vi anlitar dem likväl. Dessutom brister ditt resonemanf pÃ¥ en viktig punkt – advokat blir man efter fem Ã¥rs väl vitsordat yrkesverksamhet, det kan man inte utbilda sig till (även om man mÃ¥ste ha jur kand i botten).
* Skulle du sända dina barn i terapisamtal hos en obehörig psykolog, dock en mycket duktig och erfaren sådan med vissa högskolepoäng i bagaget, om dina barn behövde extra hjälp och stöd för att bearbeta en själslig kris?
Det skulle jag absolut kunna tänka mig. Jag skulle utvärdera psykologen (eller varför inte kuratorn?) noga, och inte nöja mig med att bedöma formella utbildningsmeriter.
* Tycker du dessutom att samtliga tre ovan nämnda personer utan formell behörighet eller legitimation borde få fast anställning utan någon som helst skillnad i sin titel, arbetsbeskrivning och befogenheter jämfört med sina legitimerade kollegor?
Den som inte är lämplig för fast anställning bör inte ha nÃ¥gon annan form av anställning heller. Eller tycker du att ”Sorry, men han vara bara vikarie” är en okej ursäkt om operationen/rättegÃ¥ngen/terapin gick snett?
* Bonusfråga: bör en självlärd journalist, som visserligen läst en del högskolepoäng i olika ämnen men inte gått en formell journalistutbildning, kunna anställas på exakt samma villkor som en med journalistutbildning i ryggen?
Definitivt. Jag är journalist med 12 års erfarenhet från dagstidning. Jag har utmärkta kolleger från JH och utmärkta kolleger som kommit in i yrket från andra håll.
Om jag skulle tvingas anställa någon obesett (inga tidigare meriter, ingen djupintervju etc) skulle jag utan tvekan välja den utbildade, men så ser ju inte verkligheten ut.
I praktiken är examen (helt logiskt) viktigare för den som söker vikariat än den som är aktuell för fast tjänst. I den senare situationen vet ju arbetsgivaren oftast mycket väl vad du går för, eftersom du i regel då redan har vikarierat på arbetsplatsen i åratal.
5 februari, 2012 - 05:59
Vill bara kommentera de första kommentarerna. För det första jobbar inte lärarna med barnets liv och hälsa! Så glöm alla argument du lyfter fram.
För det andra skulle problemet med bristande kompetens hos vissa lärare, dvs VÄRDELÖSA lärare, lösas om LEDNINGEN, dvs rektor hade haft lite stake! Det har inte med en legitimation att göra.
SÃ¥ frÃ¥gan blir dÃ¥: varför finns det Ã¥ ena sidan ledare och Ã¥ andra sidan skolledare? Antagligen för att skolledare inte är ledare…