Tänk vad häftigt det är det där med vinst. Först inkasserar man litet skolpeng och sedan drar man åt svångremmen. Och så vips åker skattepengarna ned i ens egen ficka. Utan att någon protesterar. Alla är nämligen naivt övertygade om att vinstintresset förbättrar kvaliteten eftersom det finns en given drivkraft. Hur menar man då? Vems drivkraft är det egentligen som ökar? Lärarnas? Undersköterskornas? Eller pamparnas? Lärare och undersköterskor får nämligen knappast någon del av den där vinst-kakan alla snackar om. Snarare mindre skulle jag säga.
”Vinstintresse är bra. Vinstintresse är rätt. Vinstintresse funkar. Det spelar ingen roll om man misstror en entreprenörs motiv för sin verksamhet. Vinstintresset kommer leda till ständiga försök att bli mer effektiv.” skriver Jonas Folin på Svenska Dagbladets ledarsida. Jag håller med men skulle vilja förtydliga:
Vinstintresse är bra för den som får vinsten. Vinstintresse är rätt för den som inkasserar pengarna. Vinstintresse funkar för den som stoppar ned sedlarna i egen ficka.
Själv minns jag den charmiga lappen ”Använd endast ETT par handskar!!!” över pensionärernas toaletter när jag sommarjobbade på ett privatbolag inom äldreomsorgen här i Stockholm i min ungdom. Min lilla bolagspamp struntade nämligen fullkomligt i om hans vårdbiträden fick bajs på händerna, bara allt var billigt och lönsamt och gav klirr i hans plånka. Snacka om effektivt tänkande! Och plasthandskarna var så tunna att vi naturligtvis hade tredubbelt upp på händerna, något vi ständigt blev tagna i örat för.
Vi hade också helt olika typer av drivkrafter den där pampen och jag! Jag slet för att få de gamla att få en dräglig tillvaro trots att det knappast fanns några resurser till det. Min chef å sin sida kämpade för att få företaget att kosta så litet som möjligt utan att vi anställda gick till media. Trevligt samarbete!
Ett annat bra exempel är den lilla ”effektiva” pizzerian i Östberga. Den var bara ett fult hål i väggen men den unge drivna affärspizzemannen sålde sina pizzor för 23 kronor och konkurrerade snabbt ut de två andra som hade stora lokaler, många rätter på menyn och dyr personal. Men tji fick vi alla som glatt gått till hålet och handlat våra billiga pizzor. För så snart de båda stora restaurangerna slagit igen av den underbara konkurrensen som verkar vara lösningen på allas våra problem, höjde den vinstintresserade, drivne och duktige pizzabagaren raskt sina priser samtidigt som pizzorna blev mindre. Calzone med räkor kostade plötsligt 75 spänn och såg ut som Billys pannpizza med ett olyckligt och ensamt skaldjur på toppen. Så kan det också gå med litet härlig konkurrens.
Vad gäller skolan och vinstintressen har jag verkligen undrat över vilken sten vänsterblocket gömt sig när media larmat om alla de vinster penningkåta affärsgubbar (och tanter!) som startar skolimperier tar ut.
Oavsett vilken sten det var, kröp nu Ohly fram bakom den och skällde litet på DN debatt förra veckan. Äntligen! Det var en klok och vass artikel och han hade på fötterna. Tänk om han hade den där glöden i skolfrågan litet oftare. Vilken härlig utmaning för alliansen (läs FP) som tycker så ofantligt mycket om skolan. Men aldrig något smart. (Vad gäller det pajasartade utspelet från Björklund om att föräldrar ska tvingas sitta med på lektionerna vet jag inte om jag ska fnissa eller svepa enormt glas vin. Alla vet att i de allra flesta fall där barnen bråkar i skolan är föräldrarna problemet, inte lösningen. Att tvinga dessa redan skol-trasiga föräldrar till ett sådant översittaraktigt ”samarbete” är knappast något som kommer att gynna elevens lärande. Det där fattar en skalbagge. Men inte herr Björklund. Störtlöjligt förslag. För att inte säga pinsamt! Men jag anar att han vinner röster på det.)
Men vad gäller vinstintressen. Jag är antagligen helt bakom flötet vad gäller det här med ekonomi men jag har ärligt talat aldrig fattat hur det är möjligt att vissa friskolor lyckas gå så mycket i vinst att de plötsligt kan ”spara” miljoner som var tänkta att gå till barnen men nu hamnar i skolchefspamparnas egna fickor, samtidigt som den kommunala skolan läcker som ett såll och tvingas dra in på allt från skolmat till läromedel. De där pamparna måste lura på någon budgethemlighet som är guld värd- hög kvalitet OCH mindre kostnader – det är ju helt fantastiskt när man tänker på det! Jag vill hjärtans gärna veta hur det hela går till!
Men OM det verkligen är möjligt så borde vi väl i rimlighetens namn fundera på att sänka skolpengen? Jag menar – behöver skolan i så fall så mycket pengar för varje elev när det samtidigt är möjligt att gå miljoner i vinst? Jag måste säga att det hela är upp och nedvända världen. Det är häftigt att betala skatt, visst, men inte till bolagsägare som glufsar i sig de pengar vi öronmärkt åt våra barn.
Men vad vet jag. Jag är ju bara en liten obetydlig lärarinna (som skulle vilja jobba med pedagogiska frågor men istället tvingas förhålla mig till en skolverklighet där sådana struntsaker är underordnade de viktiga konsekvenserna av DEN FRIA KONKURRENSEN!)
Filippa Mannerheim
10 augusti, 2010 - 03:16
Jag är med dig här Filippa! Vinsten i friskolorna kommer sig av att lärare (och all annan personal) generellt sett arbetar mer än personalen på kommunala skolor. Utan tvivel var det så på den friskola som jag började min skolledarbana på. Ca 30 % mer. Dessutom har de ej samma bemanning inom elevvård, bibliotek, städ och …. You name it!
Det man kan lära sig av detta är att det finns delar av friskolornas effektiviserande som vi faktiskt måste ta efter inom de kommunala skolorna. Jag kan till exempel tänka mig att ett antal av förvaltningarnas ”hitte på” personer kan rationaliseras bort så att jag och alla andra slipper fylla i papper och gå på konferenser som ingen har någon glädje av.
Däremot måste vi lagstifta om någon typ av minsta möjliga kvalitet gällande personaltäthet, kompetens och så vidare.
Det är inte för inte som det ofta är en lärares och skolledares första jobb på en friskola. När man har möjlighet (dvs erfarenhet) så byter man. I mitt fall så bytte jag för att jag inte tyckte att jag kunde ta ansvar varken för utbildningens kvalitet eller personalens arbetsmiljö.
10 augusti, 2010 - 03:24
Rektor! Haha! Gillar verkligen det där med att förvaltningarnas ”hitte-på-personer” kan rationaliseras bort. Gissa om jag och min man (som också varit lärare faktiskt!) har ältat dessa personer som inte har något att göra och därför skapar en massa onödigt stressande jobb för oss andra.
Och att helt sonika lagstifta om minsta möjliga tycker jag låter som en briljant idé!!! Då kan man inte komma undan med att sätta ut några böcker i en korridor och kalla det för ”bibliotek”.
Och: Jag har mött så många lärarkollegor som säger det som du tar upp om arbetsförhållanden: de vill absolut inte jobba på friskolor eftersom de upplever att de får jobba 200% för att täcka alla hål som den där häftiga vinsten gräver i verksamheten.
Tack för bra inlägg!!!
10 augusti, 2010 - 03:38
[…] även Peter Högberg som gör en lång analogi mellan fotboll och skolan, Dagens Skola som har också har en diskussion om vinst, precis som Marios Blogg, eller andra bloggar som har […]
10 augusti, 2010 - 03:44
Jag tycker inte heller om att skattepengar hamnar i ägarnas fickor istället för att hamna hos barnen. Samtidigt tror jag inte vi kan förbjuda vinst i friskolor. Då förbjuder vi samtidigt friskolor och det tror jag ingen mer än möjligen Ohly vill. Om vi skulle förbjuda friskolor skulle en hel del av den alternativa pedagogiken försvinna. Vi skulle bli av med mångfalden i skolan. När det gäller Björklunds förslag om föräldrar i skolan så är det rena vansinnet. Frekar06.
10 augusti, 2010 - 06:44
frekar06! Nej, nej. Vi behöver inte samtidigt förbjuda friskolor. Jag tror verkligen på att drivna, duktiga, intresserade, kreativa människor startar upp skolor utifrån en pedagogisk övertygelse och idé! Sådana eldsjälar behöver vi såklart – fram för mångfald!!! Problemet är när affärsbolag köper upp och driver skolor utan någon som helst intresse av varesig ungdomar eller pedagogik, bara vinst. Det är så oerhört cyniskt att jag faktiskt inte begriper att inte fler reagerar. Som Ohly skrev i sin artikel har våra grannländer sett till att så inte skall bli fallet hos dem.
I Danmark får exempelvis bara icke-vinstdrivande stiftelser vara huvudmän, inte aktiebolag. Då sållar man genast bort de som inte har något egentligt intresse av själva verksamheten! Men inte i Sverige. Där lever vi med tron att ”vinst” alltid ger kvalitet! Åh, så naivt… 🙁
11 augusti, 2010 - 05:42
Om man granskar hans artikel kritiskt så kan man konstatera att det han är ute efter är att helt sätta stopp för friskolor. Det ska bara finnas skolor som drivs i den offentliga sektorn. Att förbjuda vinster är bara ett steg på vägen dit. Hur många skulle starta friskola om man inte samtidigt kunde göra lite vinst på verksamheten? Som jag ser det så är svaret ingen. Jag är allvarligt oroad för att Ohly ska få ansvar för skolan i en röd-grön regering. Då tror jag att vi har problem. Nej, se till och ställ krav på friskolorna istället för att förbjuda vinster. /Frekar06
12 augusti, 2010 - 08:25
Ser en risk med att lagstifta om lärartäthet. Då får man i så fall verkligen hitta en bra miniminivå så att inte en egentligen för låg lärartäthet blir norm. Miniminivå blir inte sällan maxnivå i skolans värld. Att det däremot ska finnas elevhälsa, specialpedagoger och bibliotek måste på något sätt garanteras, kanske genom lagstiftning.
12 augusti, 2010 - 09:46
[…] verkar ha bra förslag till en kompromiss som motverkar att vinstintresset drabbar verksamheten. (Filippa Mannerheim skriver som vanligt vasst och roligt om […]
19 augusti, 2010 - 08:58
Som förälder till ett barn som behöver extra stöd blir jag så ledsen när jag läser att huvudmannen för vår skola (Pysslingen) gör miljonvinster som ”går tillbaka till verksamheten” samtidigt som mitt barn inte får det stöd han behöver. Det går inte att ordna ljudböcker (behöver detta pga cvi-skada), inte att se på film (varken via dator eller projektor – dottern får däremot i sin kommunala skola se på film i undervisningen ofta), inte riktiga böcker (kopior bara), inte utbildade lärare osv. Varför byter man inte skola kanske många undrar? Ja, försämringen har kommit smygande och nu är det bara nåt år kvar i denna skola.
19 augusti, 2010 - 08:22
Besviken mamma!
Det är verkligen sorgligt, det du berättar om – jag blir så upprörd!Hur kan vi tillåta det här? Och jag förstår precis vad du menar med att försämringen kommit smygande. Det är dessutom oerhört svårt att ta det avgörande steget att byta skola, trots att man känner att man inte får det man har rätt till.
Hoppas att det blir någon form av reglering.
8 februari, 2011 - 09:11
Världen är inte så svart eller vit som många ger sken av. Det är tråkigt att ni har så dålig erfarenhet av friskolor. Dock är det så att det finns många friskolor som gör ett mycket bra jobb, på samma sätt som det finns kommunala skolor som gör ett dåligt jobb med sina elever. Vi gör ett bra jobb och har en mycket bra statistik när det kommer till avgångsklassernas kunskaper och betyg, trots att vi är ett aktiebolag som går med vinst. Jag jobbar alltså själv på en friskola där vi varken är underbemannade eller överarbetade. Tvärt om! Ja visst har några lektioner fler än den nu borttagna USK-en men å andra sidan har vi max 15 elever i klasserna.
Skolan ägs som sagt av ett aktiebolag och detta aktiebolag har, som en av sina uppgifter att leverera vinst till sina ägare. Samtidigt har skolan en uppgift att utbilda och fostra elever och förbereda dem för framtiden, vare sig den innebär fortsatta studier eller ett praktiskt arbete. Vi jobbar hårt med att få eleverna att nå till toppen av sin förmåga. Om vi inte hade gjort ett bra jobb med att ge eleverna goda kunskaper hade vi inte haft några elever i slutändan.
En friskola kan inte begära ut mer pengar från en kommunalnämnd om deras verksamhet plötsligt har blivit dyrare. En friskola kan inte ta del i de resurser som finns inom kommunen i form av t.ex. psykologer och kuratorer när behovet överstiger det budgeterade. Bl.a. därför måste en friskola bygga upp en buffert för oförutsedda händelser. En friskola är beroende av den kommunala skolnämndens godtycke i högre grad än den kommunala skolan. Så är det i alla fall i den kommunen vår skola är verksam. Beräkningssystemet för skolpengen har förändrats ganska drastiskt och på ett för friskolorna ofördelaktigt sätt. Följden blev att den inte räknades upp i samma takt som inflationen gjorde. Detta medförde att vår skolas möjlighet att fortsätta ge en bra undervisning försämrades gentemot den kommunala skolan. Hade vi då inte haft en buffert inom verksamheten så hade våra elever drabbats.
Jag kan förstå att det svider i ögonen hos vänsterfolk när det så tydligt visar sig att det statliga och kommunala inte alltid är det bästa sättet att bedriva verksamhet på. Dock är jag av åsikten att friskolor som inte når upp till en godkänd nivå på sin verksamhet, inte ska få fortsätta med sin verksamhet. Oavsett om anledningen är att det är för dåliga pedagoger som jobbar på skolan eller om det finns för lite resurser kvar i skolan på grund av för stora vinster till ägarna eller något däremellan. Det samma bör gälla för kommunala skolor, dvs att fungerar de för dåligt måste de förändras. Att stänga dem är nog inte rätt väg att gå men att byta ut nyckelpersoner kanske är en gångbar väg.
Jag och min kollegor uppskattar inte att bli jämförda med de skolor som inte fungerar. Vare sig det är friskolor eller kommunala skolor. Vi vill i stället ”tävla” med de bästa för att fortsätta att utvecklas.