Ja, Herre Gud alla dessa dokusåpor. Skildrade med litet härlig vardagsglamour sisådär och gärna med en fackkunskaps- och elit-vinkel typ – oj då vad duktiga de är, riktiga vardagshjältar inom sitt område. (Tja, förutom Diplomaterna då som ju verkligen inte kan sägas vara vinklad så men ändå… :-))

Satt och småglodde på treans halvslöa Diagnos Okänd här om dagen.

Upplägget är som följer: Ett gäng superduperkompetenta läkare, de BÄSTA i Sverige, får i uppdrag att hitta den okända diagnosen som INGEN annan läkare, trots omfattande undersökningar lyckats klura ut.

Bra upplägg.

Fast vänta nu här…

För plötsligt slog det mig: varför denna trevliga vinkel när det kommer till läkarna? Varför inte köra samma pryl som när det gällde lärarträsket och klass 9A? Varför inte helt sonika under en period "byta ut" de vansinnigt inkompetenta läkare som varken fixat biffen vad gäller diagnosbestämningar eller medicinering, kritisera dem hårt de värdelösa svinen, och sedan visa upp hur vansinnigt friska vi blev med hjälp av några elit-läkare framför en TV-kamera medan resten av kåren som misslyckats, givetvis bara är skräp?

I sanning är det skillnad på folk och folk.

Och inte hör jag heller några ramaskrin i pressen om hur VÄRDELÖSA de "vanliga" läkarna är runt om i landet. VAR ÄR NI, Aftonbladet och Expressen med era namnupprop???

Så kära lärarkollegor out there – sträck på er. Visst är vi ett jagat byte i media och litet varstans men fasen så duktiga vi är egentligen och så hårt vi sliter! Tänk om en liten, rar TV-kanal ville fånga det!

Men det är väl för mycket att begära… Det där att skildra sanningen menar jag…