När jag, för ett antal år sedan, arbetade som lärare på en skola för unga tonårsflickor som haft det trassligt i livet, var de pedagogiska luncherna varje dag livsviktiga. Flickorna skulle se att vi pedagoger åt mat. Och att vi åt normala portioner.
Många av flickorna var så magra att revbenen stack ut under de enorma bröstinplantaten de fått av pojkvännen, den schyssta och hjälpsamma pappan eller mamman. Några av dem levde bara på läsk och cocosbollar. Vissa spydde. Andra hade, för sin ålder, onormal bukfetma.
Jag tror faktiskt inte att det var någon av flickorna som hade en normal relation till mat och till sin egen kropp. Det är svårt att ha det, om man frossar i modemagasin och jämför sig med retuscherade kroppar som inte ens finns i verkligheten. Och om man samtidigt inte har någon egentligen självkänsla att luta sig tillbaka mot.
Och visst känner man som lärare på ett "vanligt" gymnasieprogram också igen sig i flickor som späker sig, inte kan eller vill äta och har en förvrängd kroppsuppfattning.
Ibland funderar man på vad man som lärare kan göra, vad skolan kan göra…
För när sonen kommer hem och berättar att tjejerna i hans klass har börjat banta, är "på diet" och bara äter en skiva knäckebröd, (då var han 10 år gammal!) värker det i hjärtat av frustration.
Kan vi som jobbar i skolan och möter alla dessa tjejer varje dag kanske göra mer? Dra ett litet strå till stacken?
Vad skulle strået kunna vara..?
7 oktober, 2008 - 03:40
Med tanke på att fröken kallar män som , enligt mig i alla fall, har en tämligen normal kroppsbyggnad för “pluffsmulliga” och med tanke på den besatthet som visades bara och muskulösa bringor i stjärnor på is i lördags så är det väl bara en tidsfråga innan pojkar når samma tragiska och förvrängda kroppsuppfattning.
7 oktober, 2008 - 04:07
Himla dumt det där jag skrev med “plufsmulliga”… Ville vara litet rolig och hitta en referens mellan nakne kocken och bertan. Det föll faktiskt platt och var onödigt – ursäkta! 🙁
Kanske har du rätt om det där med att killar också kommer att kämpa med absurda kroppsideal i framtiden. Men jag tror faktiskt inte det. Killar får status genom helt andra saker än den egna kroppen – pengar, makt, potens… De kan vara gamla som gatan, ha gubbmage och gäddhäng och ändå upplevas som “attraktiva” av kvinnor eftersom de har en maktposition i samhället. Inget fel med det egentligen, men så är det verkligen inte för en kvinna. Hennes statussymbol är just hennes egen kropp.
Fast ideal ändras ju. Och jag har haft både en och två pojkelever som är lika kroppsfixerade, bygger muskler och äter konstiga pulver för att bli biffiga.
Svårt det där… Såg inte stjärnorna på isen förresten. Tycker att det verkar litet läskigt och farligt för de oerfarna deltagarna faktiskt. Vad var det för fel på Let’s dance egentligen?
Tack för klok kommentar och den välförtjänta uppsträckningen, Oliver! 🙂
7 oktober, 2008 - 07:58
Filippa. Du har naturligtvis rätt att kvinnors status i högre grad ligger i kroppen än vad det gör för män. Och jag vill definitivt inte starta någon debatt om det här, mitt förra inlägg var inte så allvarligt menat som de framstod.
Men jag skulle ändå vilja göra en lite reservation till ditt inlägg. Du skriver att killar kan få status genom pengar, makt och potens – men gäller det här verkligen för “killar” (i betydelsen pojkar eller unga män i tonåren)? Är det inte egentligen män som redan har uppnått en position i samhället som kan anses attraktiva trots att de har gubbmage tex?
Framtiden vad gäller ens status bland likarna i sitt eget kön och det motsatta är naturligtvis ganska osäkert även för killar, ibland kanske det är ännu värre – tex när det gäller pressen att tjäna pengar och skaffa sig en position vilket möjliggör framgång hos kvinnorna. Ett annat sätt att få status redan i ungdomen är ju helt enkelt att vara snygg och ligga med så många tjejer som möjligt samt att vara stark och kunna slåss så bra som möjligt.
Med det här vill jag naturligtvis inte hävda att killar skulle ha det värre eller lika dåligt som tjejer. Men vad jag tror att jag försöker säga är att det enligt mig är viktigt att skilja på killar/pojkar å ena sidan och män å andra sidan samt deras förhållanden i samhället och deras förhållande till tjejer/flickor och kvinnor, även om de naturligtvis till viss del hör ihop.