-Vilket jäkla glidarjobb du har med tio veckors semester – Herre Gud, man skulle blivit lärare ju! sa en vän till mig för några år sedan.

Japp.

Vilken glidare man är.

En vanlig onsdagkväll hämtar jag från dagis, handlar, lagar mat, diskar, hjälper till med läxor, pussar, kramar, läser sagor för mina barn, samtidigt som jag i huvudet försöker planera morgondagens sju lektioner i fem helt olika kurser, föräldramötet jag ska leda, inriktningsträffen där jag ska visa upp projektplaneringarna, IT-gruppsmötet och EVK-samtalet med struliga Olle. När barnen lagt sig är det inte ovanligt att jag sitter uppe till tolv och rättar, bedömer och betygssätter elevarbeten. Inte helt sällan ringer även föräldrar hem för att klaga, fråga eller bara undra litet sisådär. Gärna mitt i maten.

Mina veckors semester – som för övrigt inte är tio veckor – har jag jobbat in med råge, tack ska ni ha!

Men kanske är det inte riktigt det som Centergruppens förslag och tretermins-diskussionen bör handla om. Snarare om det bli bättre kvalitet om eleverna går i skolan under hela året med kortare sommarlov som följd.

Jag är tveksam. Kanske borde vi istället tänka på hur arbetet i skolorna kan struktureras bättre så att eleverna får den tid och den hjälp de ska ha. Det om något är nyckeln till bättre resultat, tror jag. Det borde ju inte spela någon roll med fler skoldagar, om klasserna fortfarande är jättestora, resurserna små och läraren inte har tid, ork och kraft att se varje elev. Kvantitet ger inte kvalitet.

Vad tycker ni andra? En god idé?