Usch, fröken gillar inte ordet "elitskola". Ändå upptäcker hon att hon ivrigt sitter och nickar när hon läser debattartikeln av företrädar för Franska skolan som på första parkett i SVD fick chansen att slå ett ett mycket synbart slag för sin egen fantastiska verksamhet.
Men vad är det hon nickar åt? Vem vill inte "tro" på eleverna och ge dem verktyg att "reflektera över sina egna styrkor och svagheter i syfte att utvecklas på ett positivt sätt."? Vilken lärare vill inte vara en god förebild "när det gäller att visa respekt och medkänsla."? Vem tycker att det är fel att elever "som stör och förstör, mobbar och trakasserar omedelbart måste uppmärksammas."?
Den stora poängen, att Franska skolan nästan bara har barn med högutbildade föräldrar, föräldrar som engagerar sig i sina barns skolgång och att andra skolor brottas med svårhanterliga problem som de helt uppenbart inte har, dribblas tjusigt bort och kallas "tämligen ointressant". Klasskillnader finns inte, hävdas det, vilket känns märkligt om man samtidigt slår upp en dagstidning.
Det är ledsamt att skolan idag är så segregerad. I den bästa av världar hade den kunnat vara mötesplatsen för fattig, rik, högutbildad, lågutbildad, muslim och kristen. Först då kan vi arbeta med värdegrunden på allvar . Först då förbereder vi våra elever för det som kallas livet utanför skolkorridorerna. Att hålla tema "rasism" i ett klassrum fyllt av lintottar är svårt av många skäl, det vet fröken av egen erfarenhet.
"Skolan är ingen skyddad verkstad." hävdar artikelförfattarna.
Är det inte just det den är? undrar fröken (men måste ändå tycka att slutklämmen i artikeln är bra!)
30 september, 2008 - 11:44
På något sätt verkar epitetet elitskola ha kommit att förändras.
Idag skulle det alltså betyda en skola för elitens barn, snarare än att där bedrivs undervisning på högre nivå, i ett eller flera ämnen eller i allmänhet, för särskilt begåvade barn?
Då har vi börjat närma oss den betydelse som epitetet elitskola så småningom fick i det gamla Sovjetunionen.
Särskilt intressant skulle det vara, då skolans fokus skiftat mot en mer generell fostran (demokratiska individer etc). Elitens barn fostras till en tillvaro i eliten. Ett sätt att befästa klasskillnaderna. Som åtminstone jag vill koppla ihop mer med kultur än med ekonomi.
En mer väsentlig hÃ¥llning frÃ¥n “Fröken” vore att fundera över hur andra skolor ska hantera den situationen, snarare än att lite ironiskt ondgöra sig över Franska Skolans “hyckleri”?
30 september, 2008 - 03:41
Filippa!
Jag blev sÃ¥ glad när jag sÃ¥g att du gillade vad jag skrivit, sÃ¥ jag tänkte jobba lite mer pÃ¥ inlägget för att se om det blir bättre eller sämre…
Kan jag fila lite på inlägget och kontakta dig på tor/fre?
/Monica
30 september, 2008 - 07:50
Hej Monica!
Super! Vi blir jätteglada. Den var himla kul och nÃ¥got vi själva tänkt pÃ¥ men inte formulerat sÃ¥ bra. Kontaktuppgifter finns pÃ¥ sidan. Vill du ha din bild och hela namn med fÃ¥r du gärna bifoga detta ocksÃ¥. Annars gÃ¥r det sÃ¥ klart bra utan ocksÃ¥… Känn ingen stress bara. Själv fÃ¥r jag skrivkramp av deadlines nÃ¥got mina elever tycker är vansinnigt roligt… 🙂