För några år sedan arbetade jag som lärare på tjejgymnasiet X-ist. Min chef och Kvinnoforums VD var Bam Björling. Efter ett år fick jag och ytterligare en lärare gå. Majoriteten av de övriga lärarna valde lämna. Vi var alla djupt ärrade av tiden där.

Nu granskar SvD och TV4 Kvinnoforum och Bam Björling. Min förhoppning är att de behövande X-istflickorna nu får en plats i en skola inom en Stiftelse med en ärlig önskan att arbeta för trasiga flickors behov, utifrån en demokratisk och humanistisk grundsyn. Mina tankar går till de modiga lärarna som vågade reagera. Det som vi aldrig vågade…

Detta är ett axplock av mina egna erfarenheter under året på Kvinnoforum:

Personalomsättningen var skyhög när jag började som lärare på X-ist. Vi hade en lista inne i lärarrummet på alla kollegor som slutat bara det senaste året. Ibland tittade vi på den när vi blivit tilltufsade, som för att få stöd i vad vi själva var med om. Duktiga, kompetenta, engagerade människor lade ned sin själ i arbetet på Kvinnoforum men hamnade de på kant med VD:n gick det käpprätt utför utan pardon. Min erfarenhet var att organisationen var toppstyrd och odemokratisk. Många – jag var en av dem – var rädda.

Bam Björlings äkta man Sten Lindeberg höll fortbildningskurser i genusvetenskap tillsammans med sin fru, för oss i personalen. Jag minns att de till innehållet handlade om att mäns och kvinnors hjärnor fungerar olika och att vi måste förhålla oss till detta. Vi gjorde småfåniga  men roliga "övningar" som skulle bekräfta den bilden. Ofta undrade jag över varför de ständigt hänvisade till sig själva som "experter på genus" "genderspecialister" "konsulter med spetskompetens i genusfrågor" när så litet av innehållet stämde överens med de aktuella genderkurser jag själv nyligen läst på Universitet och högskola. Olika skolor, var svaret jag gav mig själv men för mig gav kurserna mycket litet, innehållsmässigt och kändes inte vetenskapligt förankrade. Däremot hade de en sammansvetsande funktion för hela verksamheten, vilket naturligtvis var bra för Stiftelsens "vi-känsla".

Det var ständigt pengabrist, något man ofta diskuterade. "Hur kan vi alla ragga mera pengar?" var den stora frågan inom Kvinnoforum. För oss lärare märktes det oftast i undervisningen. Vi hade inga läroböcker. Många lärare kopierade ur läromedel de lånat från biblioteket. "Stencilundervisning" brukade de litet skämtsamt säga. Själv minns jag att jag brukade plocka med mig några extrapennor när de fanns gratis i korgar på exempelvis postkontoren. Detta eftersom det var så svårt att få ut något ur det där låsta och ofta tomt ekande materialskåpet som endast säkerhetsansvarige hade nyckel till. Vi hade under min tid sex datorer till våra 40 flickor. För mig var det hela märkligt, eftersom våra flickor, med speciella behov, fick oerhört mycket mer i skolpeng än "vanliga" elever. Vart tog dessa pengar vägen? Vi såg inte till dem.

Under mitt år på X-ist besökte Bam Björling skolflickorna två gånger. En av gångerna var när TV var där för att filma. Då lekte hon inför kamerorna med en av flickornas långa hår, log varmt mot henne och talade sig varm om arbetet med de utsatta flickorna. Bam Björling visste inte vad flickan hette och flickan hade ingen aning om vem "tanten" var. Bam Björling var oerhört charmerande när hon satte den sidan till. Men när jag fick höra om hennes skrift "Snåla skator stoppar starka systrar" som handlar om hur kvinnor kan tendera att motarbeta andra kvinnor, skrattade jag med gråten i halsen. På inget sätt under min tid som lärare kände jag mig "empower-ad", "lyft" eller stöttad" av min kvinnliga chef – alla de där termerna hon undervisade om fanns aldrig i ledarskapet. Som feminist och humanist förvånade det mig ständigt att det just var kvinnofrågor, trafficing, utsatta flickor som Bam Björling valt att arbeta med. Det förvånade mig att retoriken och praktiken var så oerhört långt ifrån varandra.

När två av de äldsta kollegorna fick nog och bestämde sig för att sluta mitt i en termin, var det naturligtvis en tragedi för våra flickor som varit med om många, svåra separationer. Två av flickorna ville skriva en dikt till dem på avslutningsdagen och då de sex datorerna var upptagna lät jag dem skriva dikten på min lärardator, medan jag stod bredvid. Kvinnoforums säkerhetsansvarige, Bams närmaste man, reagerade, skrek och gapade över detta ansvarslösa beteende och plötsligt kunde jag inte längre logga in på min arbetsdator. Bam hade gett sin order: -Stäng av henne! En "avstängning" som varade i någon vecka. Så löstes många märkliga konflikter på Kvinnoforum.

När hela lärarkollegiet gick till Bam Björling för att berätta att vi var djupt oroade för X-istverksamheten och tjejerna eftersom vi inte kände förtroende för vår nye rektor, lyssnade vår VD på våra ord med en hård blick och djupt rynkad panna. Hennes reaktion på vår oro var en kritisk recension av hur väl vi lyckats framföra vårt budskap. – Du Erik, talar väl men är litet luddig som person. Du Filippa anser dig ha tolkningsföreträde och är oerhört dömande som person. Du Linda, talar fint och mjukt fast innehållet är hårt, osv. På nästa möte fick vi  en utskällning som gick ut på att de övriga på Kvinnoforum var grundligt trötta på vårt gnäll. Vi var inte vatten värda, tyckte vår chef. Efter mötet lät Bam Björling "tussen" gå runt i det förkrossade arbetslaget. Den som höll tussen skulle få tala "fritt ur hjärtat", allt enligt Bam Björlings demokratiska modell. Medan vår VD spände ögonen i oss en efter en, höll vi tussen och mumlade nervöst  fram några försiktiga ord men knappast  "fritt ur hjärtat". En av oss grät.  

Två av oss fick gå. Majoriteten av de andra valde själva att lämna. Rektorn var kvar. Efter något år försvann han. Det var en turbulent tid som ingen av oss lärare någonsin kommer att glömma. Att jobba med så många trasiga, ledsna, misshandlade och problemfyllda flickor är ett slitsamt arbete som kräver oerhört mycket stöd från ledningen, en trygg personalgrupp  och stor portion kunskap. Jag hoppades när vi gick att de nya lärarna som kom efter oss skulle få en nystart. Det gör mig ont att de uppenbart haft lika svårt, om inte svårare att utföra sitt arbete.

Flickorna förtjänar så bättre än detta istället för att om igen bli svikna av en konfliktfylld vuxenvärld. Hoppas framtiden ser bättre ut för dem.

Bam Björling har nu köpt rätten till namnet Xist och till sajten Kvinnoforum.se.