När jag studerade litteraturvetenskap på Stockholms universitet, skrattade en av mina korridorsgrannar högt när han hörde mitt ämnesval.

– Ska du lära dig att läsa dikter! Fy fan vilket slöseri med pengar!

Själv gick han på KTH och skulle bli något. Något riktigt och viktigt.

Länge var jag ledsen och upprörd över hans ord. Tills en klok person spände ögonen i mig och sade: – Människan har tekniken att spränga jorden flera gånger om men inte hjärtat att leva i fred med varandra!

Det gjorde mig övertygad igen.

Att alliansen är snål när det kommer till kulturfrågor är ingen hemlighet. Men det är mycket tråkigt att läsa gymnasieutredningens förslag om att de estetiska gymnasiekurserna inte längre skall vara obligatoriska.

Valfrihet, valfrihet, sjunger man som vanligt. Eleverna skall själva välja. Och skolorna får väl själva försöka slå in varan (kurserna) i så vackert retoriskt omslagspapper som möjligt så att de blir attraktiva. Då blir nog allt bäst, tralala.

Jag är till döden trött på parollen att om fem miljoner flugor äter skit, så smakar de nog gott. Och jag är så rädd för en utveckling där man endast fokuserar på mätbar kunskap men glömmer att människan, faktiskt för att kunna fungera som just människa, behöver få redskap för att uttrycka sitt eget jag.

Drama, musik, bild fyller en oerhört viktigt funktion på våra skolor idag. Att bli en bra medborgare, att utvecklas och få förståelse för den värld vi lever i, handlar nämligen inte om att plugga på kapitlen om demokrati i Samhällskunskapsboken. Men det kanske är för svårt att förstå. För vissa…