När jag läser ledare, debattartiklar och andra små tyckanden och utspel från politiker och journalister blir jag så vansinnigt avundsjuk. Tänk vad häftigt det måste vara att få TYCKA så där ohämmat utan en tillstymmelse till hur det skall genomföras i praktiken. Vilken lyx!

Inte helt oväntat ger DN:s ledare tummen upp för regeringens populistiska förslag att sätta stopp för möjligheten att befria vissa elever från känsliga skolämnen. Ledaren är aningen vimsig med en hel del självemotsägelser. Å ena sidan är förslaget från Jan Björklund och Nyamko Sabuni jättebra, allt enligt skribenten, som gillar kraftfulla reaktioner "mot ojämlikheterna i svenska skolumgdomars vardag". Å andra sidan sägs inte ett knäpp om friskolereformen och vad den har bidragit till när det kommer till frågor som "ojämlikhet" och för den delen "olikhet" för svenska skolungdomar i stort.

Nåja. Vi som arbetar inom skolans väggar vet att det är himla kul att tycka. Vi och i synnerhet våra elever gillar det också. Att konkret utföra något är dock något helt annat, och i just detta fall måste man verkligen väga in vikten att skapa hållbara och bra relationer till de unga OCH faktiskt även till deras föräldrar.

Själv anser jag för övrigt att en riktigt bra undervisning – oavsett om den utgår från ämnet svenska, engelska, kemi eller historia eller sexualkunskap – genomsyras av en tydlig demokratisk anda och värdegrund rätt igenom. Kanske borde vi tänka så, istället för att gång på gång kasta fram förbud åt höger och vänster, bara för att det är lättare.

På pappret i alla fall…

Filippa Mannerheim