Elitskolor. Hm. Svårt att uttala och stå för när man har sitt hjärta till vänster. Samtidigt känns det ju faktiskt helt rätt att satsa stort på dem som inte valt en fotbollens karriär som den där SSSlaaatan som jag bryr mig så litet om. Visst bör man utbilda "de begåvade" som AB:s alltid lika tyckande krönikör formulerar det. Jag håller faktiskt med om det.

Men jag struntar i det idag.

Här en helt annan vinkel:

Elitlärarvinkeln.

Jo då. Lärarna skall enligt alla källor vara extremt kompetenta. I allra högsta grad. De ska ha forskat, ha lektionstjänster och vara doktorer. Något som värderas högt i elitskolorna, allt enligt Christina Månberg, undervisningsråd vid Skolverket.

Bra! Skönt att höra att man haffar de bästa till dessa elitungdomar. DE BÄSTA!

Under de sju år jag har varit lärare har jag jobbat med många olika elevgrupper. Jag har undervisat  supermotiverade, extrembegåvade, vansinnigt monsterpluggande NV-klasser, struliga, pratglada, virriga men talangfulla SP-klasser och inteallssärskiltintresserade och svårnådda elkillar-klasser. 

Gissa i vilken klass min pedagogiska kompentens verkligen sattes på prov!

Min erfarenhet är att det är oerhört mycket enklare att undervisa en motiverad, självgående, talangfull jätteduktig klass. Visst är det inspirerande när du som lärare är kunnig men i stort sätt kan du vara rörmokare och läsa läroboken högt utantill – de duktiga eleverna fixar biffen ändå.

Många är de icke-kompetenta lärare jag blivit undervisad av under mina universitet- och högskolestudieår. Många är de som haft trilliarders poäng, tjusiga titlar, doktorstjänster, men som ändock inte kunnat inspirera, entusiasmera, engagera, förklara, förmedla och analysera. Vissa kursföreläsare, hur tjusiga titlar de än haft, har faktiskt hållit kurser med långt skralare innehåll än jag själv hållit på gymnasienivå, och jag är verkligen ingen självlysande stjärna. 

De riktiga utmaningarna – och detta vet varje lärare med någon som helst erfarenhet – är de elevgrupper som INTE är särskilt motiverade, talangfulla eller intresserade. DÄR krävs en enorm ämneskunskap från läraren, en diger faktabank att jobba utifrån, en stor pedagogisk fingertoppskänsla, en outömlig fantasirikedom..

Märkligt nog är det ändå alltid de äldre, mer erfarna, mer belästa, mer kunniga och "kompetenta", lärarna som väljs ut att undervisa i de mer lätthanterliga "elit-klasserna". Varje år förvånas jag över att de är de nyutexaminerade, oerfarna, gröna, unga lärarna (eller obehöriga vikarierna) som får lotten att tampas med de "svårflörtade" och tungrodda eleverna utan motivation, utan förkunskaper, utan studievilja. Borde inte "elitlärarna" – med sin enorma ämnes- och pedagogikkompentens  – vara som klippta och skurna att arbeta med dessa istället?

Elitklassernas lärare kommer säkert att tjäna många tusenlappar över genomsnissläraren. Vad värre är kommer de även att uppfattas som superpedagoger med oerhört hög status.

Visst är det konstigt, så säg!?

Filippa Mannerheim, gymnasielärare