I en debattartikel i Aftonbladet vill skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) och oppositionsborgarråde Yvonne Ruwaida (mp) skärpa kraven för friskolor. Men innan de kommer till sina uppspaltade förändringsförslag slår de många och hurtiga slag för friskolornas existensberättigande i stort. Friskolorna har "tillfört nya kvaliteter". Och så "valfriheten, valfriheten förstås" nynnar de båda i samstämmig duett. Idag kan föräldrar välja skola till sina barn "utifrån den pedagogik de tycker är mest lämplig."

Faast…

Några små problem har ju ändå uppstått, trots att friskolereformen från mitten av 90-talet var så himla bra.

Edholm och Ruwaida listar: Först ser de som problem att föräldrar inte kan göra ett medvetet val idag, då informationen inte är fullgod. Därför ska det satsas på mer information.

Som lärare drar man genast öronen åt sig. För hur fint, objektivt och rättvist det än låter vet vi hur information fungerar idag. När skolorna själva "ger" information om sin verksamhet numera, är det i blodig kamp med andra skolor och i många fall för att överleva. Mest pengar på bäst copywriteföretag vinner. Blanka affischer pryder tunnelbana och buss. Slogan läggs på slogan. Miljon på miljon på att fånga in eleven, istället för att satsa på denne.

Och hur fint det än låter finns det inga "enkla" sätt att jämföra skolors resultat, den studiesociala miljön och andra faktorer. Idag tillbringar vi lärare orimligt mycket tid med att skapa papperstigrar om antimobbingplaner istället för att aktivt arbeta med det som händer mellan eleverna på skolan. Ingen informationsiver i världen kan avhjälpa det faktum att vi har för stora klasser och för litet tid. I slutändan är det det arbete vi utför, inte det vi skriver att vi utför som spelar roll. 

En annan punkt för Edholm och Ruwaida är att det måste gå snabbare att dra in tillstånd för de friskolor som inte sköter sig. Det låter bra. Men en skola är ingen restaurang som vid en snabb granskning kan blir av med sitt utskänkningstillstånd för en tid. Eleverna är heller inga gäster som bara kan resa sig och äta någon annanstans. I skolans värld är detta ett jätteingrepp som för med sig enorma konsekvenser – för skolans fortsatta verksamhet, för personalen och sist men inte minst för eleverna! Hur detta skall omsättas i praktiken är en stor och obemött fråga.

Vilja till förändring är bra. Diskussioner om skärpning av friskoledjungeln likaså. Men ändå önskar man att våra politiker hade viljan att se de stora och skriande problem som finns idag, som inte är lika smaskiga att skriva om på AB:s debattsida.

För hur mycket skulle det kosta att dra ned på antalet elever per klass? Hur mycket skulle det kosta att kasta bort en del av de administrativa göromålen från lärarryggen till förmån för det reella arbetet med eleverna? Jag vet inte. Möjligtvis bra mycket mer än de förändringar som föreslås i artikeln. Kanske är det därför detta aldrig berörs i skoldebatten.

Filippa Mannerheim