För tre år sedan blev jag nedkallad till rektorn. En elev var missnöjd med sitt slutbetyg i svenska och krävde det högsta betyget på skalan. Han hade knåpat ihop en "anmälan" mot mig, skriven med ett sådant generande naivt och bristfälligt språk, att dokumentet i sig hade fungerat som bevis för min oklanderliga bedömning. På det nationella provet, rättat av en annan lärare, hade eleven fått betyget godkänd. Han kände sig nu kränkt och orättvist behandlad.
Om igen diskuteras nu möjligheten för elever att överklaga sina betyg. Denna gången kommer kraven från centerpartiet och kristdemokraterna.
I demokratins namn borde detta vara en självklarhet, då betygsättning de facto är myndighetsutövning. Men problemet är uppenbart – överklaganden om "fel" betyg kommer sannolikt att dugga tätt vid varje terminsslut, när denna praxis väl blivit etablerad på skolorna. För det är nu inte alltid så att alla tonåringar förstår lärarens bedömning.
Min erfarenhet är som lärare är, att det är hos de elever som opponerar sig mest, som den största diskrepansen mellan synen på den egna förmågan och de faktiska kunskaperna finns. Att ge dessa elever juridiska redskap för att driva sin sak, är ett säkert sätt att bädda för enorma sammanstötningar skolledningar, lärare och elever emellan. Redan i dag ägnar vi lärare orimligt mycket tid till att resonera fram och tillbaka med några få rättshaverister med grandios självbild.
Det är nu heller inte så att vi har problem med att lärare sätter för låga betyg, i synnerhet inte på många friskolor där höga betyg verkar ses som en måttstock för kvalitet. Alla lärare som sätter IG vet vilken enorm arbetsbörda detta genererar i i form av ilskna föräldrar, upprörda elever och långa och många betygssamtal.
På en hel del skolor är den betygssättande läraren skyldig att, vid sidan av sin ordinarie undervisning, driva extrakurser för de elever som inte klarat godkänt i ämnet.. Många är de lärare, som därför litet försynt petar upp sina elever på ett högre betyg än befogat, för att slippa detta gigantiska, självpålagda (och obetalda) extraarbete.
Märkligt nog är det dock ingen, mig veterligen, som velat överklaga något av de överbetyg som haglat över eleverna i skolkonkurrensens Sverige. I en värld där skolorna slåss om elevpengen är betygsinflationen redan ett faktum.
Att lärare ständigt bär på rädslan att bli anmälda, utredda och granskade kan knappast vara bra för eleverna. I stället krävs helt andra garantier för rättvisa betyg, så som medbedömare vid examinationer, utbildning i betygsättning vid lärarhögskolorna och mer tid för levande diskussioner lärare emellan, för att säkra en likvärdig bedömning. Men det kräver tid. Och tid är pengar.
Hur slutade då historien med eleven som anmälde mig? Jo, skolledningen gick på min linje. Nästan. För efter två timmars diskussion kom rektor fram till att det slutbetyg jag satt var korrekt, men att vår skola ändå skulle bekosta en prövning för eleven.
Varför? Ja, inte vet jag. Kanske för att det redan utan möjligheten att överklaga fanns en rädsla att eleven, som faktiskt var förskräckligt påstridig, skulle gå ännu längre än en anmälan i sin envishet att skaffa sig höga slutbetyg.
(Artikeln ovan har även publicerats i Skolvärlden, 27 februari, 2008.)
Filippa Mannerheim, gymnasielärare och journalist
2 december, 2008 - 01:00
Jag kanske inte hänger med här, men är inte tanken att en elevs betyg ska grundas på en bedömning av elevens totala arbete under en hel kurs i relation till mål och kriterier? Att man kan överklaga och få testa på ett prov om man t ex har fått IG kan jag förstå. Men vem ska bedöma en elevs arbete under ett läsår förutom läraren som varit med?
3 december, 2008 - 10:09
Självklart. HÃ¥ller med. Det överklagandena handlar om är väl snarare att läraren i frÃ¥ga fÃ¥r motivera och argumentera för sin betygsättning antar jag. Men om eleven skall fÃ¥ en ny chans att visa upp sina kunskaper mÃ¥ste denne nog gÃ¥ hela kursen igen. En hel del ämnen handlar om process. Det är oerhört svÃ¥rt i ämnet svenska till exemepel att göra ETT stort samlingsprov som visar var man ligger, eftersom kriterierna är sÃ¥ mÃ¥nga och sÃ¥ spridda – tala, skriva, läsa, analysera osv. Dessutom kan de även handla om hur man arbetar i grupp och sÃ¥… SvÃ¥rlöst tycker jag… Vet nÃ¥gon hur förslaget som c och kd har ser ut gällande detta?
11 december, 2008 - 03:10
Sätt betyg, lämna in betygsfilen och ta första bästa plan till en solig destination. Kom ihÃ¥g att lämna mobilen hemma! Väl hemma igen hoppas man att stormen har lagt sig…
30 december, 2008 - 10:45
Om överklagandets konsekvenser visar att läraren har satt betyget på bristande underlag pga sitt eget sätt att arbeta vad händer då? Grejen är ju den att myndighetsutövning någonstans rimligtvis måste kunna granskas och överklagas i en demokratiskt ordnad samhällsstruktur. Och om en överklagan inte har en funktion blir den ju verkningslös och ett spel för galleriet menar jag.
Intressant frÃ¥ga hur som helst som ställer stora delar av läraryrket pÃ¥ sin spets och som förmodligen kräver att mÃ¥nga arbetssätt och vanor i svensk skola mÃ¥ste brytas. Kanske är det det som förslaget syftar till? Who knows….
Gott nytt år på er 😀
2 januari, 2009 - 01:59
Naturligtvis måste betygssättande lärare kunna ha ett underlag för sin betygsbedömning och självklart ska en elev kunna överklaga. Problemet är hur långt man ska driva det hela. Skall varje missnöjd elev kunna överklaga? Följden blir lätt att lärare sätter ett högre betyg för att slippa tjafset och besväret. Vilket, vågar jag påstå, är väldigt vanligt.
En nöjd elev är glad kund och är kunden glad är rektorn nöjd. MVG åt alla! Det är mänsklig rättighet!
21 februari, 2009 - 10:10
Det är nästan alltid så att det är dom som har dålig självinsikt som har svårast att förstå en utomståendes bedömning. Det är inget unikt för skolan.
Däremot kvarstår problemet att det faktiskt finns elever som får felaktiga betyg och hur hanterar samhället det? Vi har alla haft lärare som varit orättvisa antingen mot oss själva eller mot en klasskompis.
Skolan skulle må bra av att uppmärksamma det problemet istället för att envist hävda att alla lärare är bra.
6 maj, 2009 - 03:58
“PÃ¥ det nationella provet, rättat av en annan lärare, hade eleven fÃ¥tt betyget godkänd. Han kände sig nu kränkt och orättvist behandlad.”
Självklart att han känner så!
Omprövning av betyg är ingen börda – utan en rättighet. Det lÃ¥ter precis som att det är fel att utnyttja sina rättigheter.
En av anledningarna till att vi fÃ¥r överklaga är för att mÃ¥nga elever känner att de inte har nÃ¥got att sätta emot läraren och tror att om de ifrÃ¥gasätter läraren – fÃ¥r sämre betyg. Och pÃ¥ dig lÃ¥ter det som att du blir sur över att nÃ¥gon ifrÃ¥gasätter dig – och dÃ¥ är det ju sant.
6 maj, 2009 - 02:52
Dasch. Nej, jag är inte “sur” för att nÃ¥gon ifrÃ¥gasätter mig. (Eller snarare min betygsättning.) Det jag talar om är det enorma merarbete som uppstÃ¥r. Och som inte pÃ¥ nÃ¥got vis är uppstrukturera, reglererat eller betalt. Det blir dÃ¥ ocksÃ¥ ett moment 22 – ambitioösa lärare sätter betyg de anser vara korrekta och riskerar pÃ¥ det viset ett enormt merjobb. Lata/trötta/rädda lärare sätter överbetyg och riskerar… , ja, högre lön! Nej, det känns inte bra.
Samtidigt stÃ¥r jag faktiskt fast vid vad jag säger – de allra flesta elever som “överklagat”, tjatat om felaktiga betyg, krävt extramöten med föräldrar, knackat pÃ¥ lärarrumsdörren för att i ärlighetens namn tjata sig till ett högre betyg för tionde gÃ¥ngen, talar sällan om vilka kriterier de faktiskt nÃ¥tt upp till. Snarare om att “Lisa fick ju VG”, “Jag ska in pÃ¥ psykologlinjen”, “Du gillar inte mig” och andra märkliga skäl till varför de är värda ett högre betyg, vilket knappast övertygar mig om att de är värda det.
Men visst har det hänt att jag omprövat betyg. Ofta på eget bevåg men också för att eleven i fråga har haft mycket kloka synpunkter och exempel som visat att jag missat saker. Och därför är det ju så klart oerhört viktigt att vi hittar en väg så att det blir så säkert och bra som möjligt både för eleverna och för läraren. Hur den vägen ser ut, vet jag faktiskt inte.
Dasch – har DU nÃ¥gra bra förslag hur man kan lösa det hela sÃ¥ att eleverna känner sig tryggare och mer rättvist behandlade? Jättekul att du kommenterar och tycker till i ämnet – det är jätteviktigt, tycker jag!
8 maj, 2009 - 02:16
HÃ¥ller helt med dig Filippa. Det krävs mod och mycket pÃ¥ fötterna om man sätter ett IG, självklart vill ingen lärare göra det i onödan även om vissa tycks tro att vÃ¥r sadisktiska Ã¥dra gör att vi njuter av att underkänna och sätta dig elever. Att tydliggöra betygskriterierna för elever och föräldrar kan hjälpa i de flesta fall, men de sköna “du tycker inte om mig” och “det är bara tjejerna som fÃ¥r VG” argumenten kommer man tyvärr aldrig ifrÃ¥n. Okej om eleverna kör dem, men när föräldrarna är pÃ¥ samma nivÃ¥ kan man rabbla betygskriterier tills man spyr utan resultat.
Stå på dig!
27 maj, 2009 - 05:55
En fråga bara.
Jag har nu fått betyget IG i kursen Biologi B. Jag tycker att det ör orimligt att han just satte detta betyg på mig och vill ju självklart att han höjer mitt betyg enligt min egen bedömning.
Han tycker att jag går ut på andra spår när jag svarar på frågor, men själv tycker jag att jag har rimliga svar. Hans frågor kan däremot vara orealistiskt högt satta eftersom jag går i en NV klass.
Jag hade även samma lärare i Naturkunskap och han berättade att han tänkte sätta et “Godkänt” pÃ¥ mig. Jag talade med han i tre minuter innan jag fick han att inse att jag var värd ett högre betyg. Vill inte säga att jag känner mig kränkt eller nÃ¥got dumt mot honom. Jag är en mörkhyad kille och som jag vet kan folk kan ha svÃ¥rt med just det. Vill ju bara ha mitt G.
Kalla mig naiv men jag förstÃ¥r bara inte vad som är vitsen med att sätta ett IG när man missat en sak pÃ¥ hela kursen och han lÃ¥ter inte äns mig försöka igen för att han “anser” att jag inte kommer att klara det….