– Här gör vi våra egna läroböcker, sa fröken stolt.

Jotack. Det märktes. Varje gång sonen (då åtta år gammal) skulle göra matteläxan fick han med sig hem ett inplastat fult, maskinskrivet, egenihopsnickrat häfte. Varje sida i häftet bestod av fyra kolumner med fyra tal i varje. Sonen fnissade förnöjt varje gång. Han behövde nämligen bara lösa ett av talen.

– Jo, för sen vet man att det blir 17 hela vägen på alla tal på den sidan, förklarade han och plitade raskt ned ”etta-sjua”, ”etta-sjua”, ”etta-sjua” 16 gånger. Så var hela häftet uppbyggt. Pedagogiskt klurigt? Knappast. Plus- och minusräkningen förvandlades, åtminstone för de elever med några hjärnceller i huvudet, raskt till ett automatiserat nedplitande av den, för sidan gällande, siffran. Givetvis lärde sig sonen ytterst litet matte genom detta läroboksupplägg vilket också märktes när vi bytte skola. Den nya klassen hade jobbat på helt annat sätt och eleverna var således både mycket snabbare och mycket bättre. Vilken kamp det blev för honom! Tur att vår kille, till skillnad från sina humanister till päron, hade en naturlig fallenhet för matte…

Samma sak var det i när det kom till skrivandet.

– Han håller pennan fullkomligt fel, konstaterade den nya lärarinnan, (en dam av den äldre skolan.) Det gör att han skriver långsammare så det är viktigt att han lär sig rätt pennfattning.

Maken och jag fick våra båda lärarexamina i vrångstrupen. Rätt pennfattning? Vadfalls? Hur kunde vi ha missat att upptäcka något sådant?

Men det är klart – vi två hade undervisat 15-åringar i historia, svenska och litteratur. Naturligtvis hade vi inte ens reflekterat över hur våra klassers tonåringar höll i sina pennor när vi gick igenom franska revolutionen August Strindbergs ”Röda rummet”. Det borde vi heller inte ha gjort. Sonens första frökens kompetensområde däremot, borde definitivt varit just detta .

”Elevernas grundläggande undervisning i läsning, skrivning och räkning, det som alltid varit och måste vara lågstadiets huvuduppgift, är inte tillräckligt bra i dag” säger Björklund till TT.

Exakt! Välkommen tillbaka, käre lågstadielärare, hälsar vi på DagenSkola med andra ord!

Tack och lov är galenskapen med samma breda, allmängiltiga, odefinierbara pedagogiska utbildning oavsett vilken ålder kidsen har, på väg att ändras.

–Äntligen!!! måste man väl utropa…