En lärarkollega på en annan skola ringde till mig för några veckor sedan. Hon var upprörd. Orsaken var att hon hade blivit hotat av en elev hon var handledare för. Igen!
Eleven, en ung 15-årig tjej- ökänd av både lärarkåren som av skolledningen för att ha stora problem -hade ställt till problem under en redovsining. Hon hade gapat och skrikit, sprungit ut ur klassrummet och sedan kicksparkat på dörren för att få komma in igen. Min kollega hade då tagit in henne i ett angränsande studierum för att hon skulle lugna ned sig. Så blev det inte.
– Jag ska döda dig, din jävla kärring! hade eleven vrålat och tagit några steg mot min kollega som var fullkomligt övertygad om att hon skulle bli misshandlad. Det blev hon inte. Istället stack eleven därifrån medan min kollega chockat försökte samla sig för att gå in i klassen igen. Efter en mycket skakig och jobbig redovisning med resten av klassen blev det rektorssamtal. Ett mycket märkligt sådant.
-Kanske var hon upprörd över att ni skulle ha redovisning? föreslog rektorn. Kanske kände hon sig besviken över att hon inte förberett sig och så kom det ut på det här tråkiga sättet.
-Jo, kanske, sa min kollega upprört men man kan för Guds skull inte bete sig så här ändå. Det är ju ett helt oacceptabelt!
– Ja, absolut. Det är klart det är, sa rektorn. Vi ska naturligtvis tala med henne. Och ringa hem. Men du, Eva, kanske kan du ge mig instruktionerna till redovisningen hon missade så kan jag ge det till henne. Kanske kan hon får redovisa senare för dig? Det kanske känns lättar för henne. Så att hon inte kommer efter så att säga… Det vore ju synd. Det är ju ingen dumskalle, den här tjejen.
Min kollega darrade på rösten när hon berättade sin historia. Hon var upprörd. Rädd för att gå in i klassen igen och möta tjejen med uppenbara aggressionsproblem. Orolig för vad som skulle hända. Och fruktansvärt förbannad över att skolans icke-stöd. Det är lätt att förstå henne.
Själv har jag varit med om otaliga situationer jag nog tycker borde ha lett till större konsekvenser än ett litet tillrättavisande finger från skolledningshåll. Det behöver inte ens gälla hot och våld. Flera av mina klasser genom åren har fullkomligt splittrats sönder på grund av tre elever som absolut inte vill studera och därför gör allt i sin makt för att förstöra lektionerna för de andra. De lyckas. Självklart lyckas de. Jag har ingen chans att skapa ett lärandeklimat i ett sådant klassrum. Trots det är jag tvungen att streta på. Tvungen att försöka anpassa lektionerna till de där tre som bråkar, väsnas och förstör istället för till de 25 elever som faktiskt vill lära sig.
Med åren har jag faktiskt undrat mycket över var gränsen borde gå. Kanske borde de elever som av olika skäl inte fungerar i ett vanligt klassrum få slippa det. Om inte annat för att ge de övriga eleverna en chans.
Så vad hände då med min kollega? Jo, hon jobbar kvar. I samma skola, med samma klass, med samma elev med samma problematik. Polisanmäla? Nej, det orkade hon inte. Föräldrarna lovade nämligen dyrt och heligt att göra en motanmälan om min kollega vågade sig på något sådant. Flickan hade nämligen gråtande hävdat att det hela började med att min kollega slagit henne i ansiktet flera gånger och kallat henne för både det ena och det andra. Det var DÄRFÖR hon blivit så upprörd och hotat min kollega till livet.
Nu går flickan tack och lov ut nian i vår. Kanske får jag henne som ny elev i mitt klassrum till hösten. Vi verkar ju ha en tendens att vilja skjuta problemen framför oss när vi av olika skäl inte mäktar med att göra något åt dem.
28 februari, 2011 - 01:26
Ja, eleverna går ju ut nian och då försvinner problemen. Ett argument jag hörde allt för ofta när jag jobbade i grundskolan. Skandal att som lärare inte få stöd i en sådan situation och katastrof att flickan inte får den hjälp hon uppenbarligen behöver.
28 februari, 2011 - 05:40
Upprörande är bara förnamnet. En rektor som ej ser till att denna elev blir polisanmäld brister på alla sätt och vis. Han/hon har rimligtvis förlorat allt förtroende hos personalen.
Vad etter värre är, är att eleven i fråga inte är betjänt av att vi är ”snälla” mot henne. Någon gång måste vuxenvärlden sätta stopp.
Alldeles för ofta känner jag, som jobbar på gymnasiet, att när vi skall ta tag i elever med exempelvis denna form av problematik, så visar det sig att det är första gången någon gör sådant. Men, problemen har funnits ändå.
MÄRKLIGT! (Hoppas att rektorslegitimationen inte dröjer mycket längre när nu lärarlegitimationen kommer)
28 februari, 2011 - 06:18
Det kanske finns en annan version av denna historia. Om vi låter rektorn ifråga berätta hur det såg ut från hans/hennes perspektiv kommer vi att höra något annat kanske?
28 februari, 2011 - 07:51
Claes, du har säkert rätt. Så brukar det ju vara. Samtidigt är det rektorns jobb att stötta sin personal. I synnerhet då något sådant här allvarligt hänt. Och min kollega kände sig inte direkt stöttad om jag säger så. Jag tror att det är oerhört viktigt att både lärare och rektorer har en gemensam policy för vad som bör göras i vilka situationer.
Min egen erfarenhet är att vissa rektorer (och kollegor) tycker att ”litet får man väl tåla som lärare” medan andra är oerhört noga med att reagera så fort något händer (mobbing, våld, glåpord osv) som inte är okej på en arbetsplats.
1 mars, 2011 - 12:31
Du tar upp en angelägen fråga!
Jag tror att många gymnasieskolor och grundskolor också saknar en gemensam syn på hur vi ska handskas med uppenbara plagiat och andra typer av fusk.
1 mars, 2011 - 04:24
Jag tycker att det ofta verkar finnas ett dåligt skyddsnät när det gäller hot och våld mot personal inom skolans värld. Jag jobbar inom vuxenutbildning och när jag skulle vittna i ett misshandelsfall för ungefär ett år sedan så såg jag skillnaden mellan vår förvaltning och socialförvaltningen. På socialförvaltningen hade de stödpersoner med sig till rättegången och hade samtalsstöd efteråt. Vi som kom från utbildningsförvaltningen fick se vilka kollegor som var lektionsfria (utan rektors välsignelse) och om någon kunde tänka sig att följa med ner som stöd. När jag i våras blev förföljd av en lärarkandidat som inte var psykiskt frisk, så sa rektorn rakt ut att det här fick jag fixa själv – man känner sig väldigt ensam då! Jag har åtskilliga exempel från kompisar som jobbar inom grundskolan, där lärarna blivit slagna av elever, men fått en utskällning av rektor och föräldrar när de sagt ifrån. Om jag ska våga agera när jag ser något som händer i skolmiljön, måste jag veta att jag har min rektors stöd, annars kommer vi snart att rädda stryka efter väggarna.
1 mars, 2011 - 10:31
En för jäklig berättelse, men tyvärr varken ovanlig eller förvånande. Idag är föräldrarna vördade kunder och lärarna utbytbara kommunträlar.
Undrar vad den flickan lärde sig om värdegrund, demokrati och handling och konsekvens?
2 mars, 2011 - 08:22
Tina! Kan bara hålla med dig om hur viktigt det är att ha skolledningens stöd i detta. Hemska exempel du beskriver. 🙁
Och Helena: tror som du att detta till viss del beror på kundrelationen lärare/elev/förälder som är idag. Passar det inte, sticker vi till annan skola. Och tar skolpengen med oss.
What a rektor to do?
3 mars, 2011 - 11:18
Filippa, jag har svårt att tro att en skola med uppenbara ordningsproblem kan locka nya elever.
6 mars, 2011 - 08:41
Det är naturligtvis tjänstefel av rektorer att inte stötta sin personal i situationer som de beskrivna.
Kanske en rektor ibland tänker för mycket på skolans rykte i dessa konkurranstider?
Men det är en annan fråga som intresserar mig i detta: Var finns kollegorna i lärarlaget? Varför tvingas man att ensam stå upp mot elever som hotar och missköter sig?
Det är överhuvudtaget väldigt lite fokus på samarbete kollegor emellan i dagens skoldebatt. Visst har väl fler än jag upptäckt hur kraftfullt det är att som enat lärarlag visa en klass vilka regler som gäller.
Visst blir det svårare att mobba lärare om dörrarna mellan klassrummen är öppna!
Om det behövs en vikarie i arbetslaget så sätt in denne i en klass som har sin lärare på plats – det funkar faktiskt. (Det var den gamle lärarutbildarentertainern från Malmberget som sa det en gång – kommer inte ihåg vad han hette.)
Nåväl, jag scannar lärarbloggar just nu och hittar väldigt lite om styrkan i att ha ett arbetslag som vill, kan och vågar stå för en gemensam plattform.
En av de mera unkna konsekvenserna av den sk katederundervisningen är ”varje lärare kung i sin sal”. Jag har varit med om många dåliga konsekvenser av detta – är det en av de saker vi skall förstärka nu?
Nej jag tror tvärtom – den kris som skolan just nu genomgår är strukturell.
En viktig aspekt som måste förändras är ledarskapet i klassrummet. Och det måste ske med ett modernt demokratiskt ledarskap där skolan och arbetslaget gemensamt formar de nya strukturerna.
Det räcker inte med katederundervisning och fler prov.
11 mars, 2011 - 08:33
Jösses! Sparka ut tjejen från plugget! Skulle jag ha en sådan lärling skulle jag be denne fara dit pepparn växer. Hon behöver professionell hjälp. Det är väl inget skolan kan tillhandahålla?
17 maj, 2011 - 06:19
Vill bara tillägga att den här tjejen mår tydligen inte bra och att hon kanske vill säga det genom att bråka. Läraren och rektorn borde försöka hitta orsaken till varför hon beter sig så här. Det är självklart inte okej att hon hotar läraren till döden och det borde rektorn se allvarligt på. Med den här kommentaren vill jag få er att se att det kan finnas en orsak varför hon bråkar så mycket. Jag själv var bråkig i skolan på högstadiet och det var jag bara för att jag ville att de vuxna omkring mig skulle förstå att det var något allvarligt fel. Jag blev sexuellt utnyttjad av min plast pappa och jag vågade inte tala om det för någon, men jag försökte tala om det genom att bråka i skolan. Nu i vuxen ålder kan jag förstå varför jag bråkade med mina lärare. Jag ville att dem skulle se att något var fel, jag ville att dem skulle förstå att jag mådde dåligt. Jag ville att dem skulle gå fram och hålla om mig och säga att allt blir bra istället för att bli avstängd från skolan.
Den här tjejen kanske inte är i samma situation som jag var, men jag vill att ni ska förstå att det kan finnas en anledning till varför elever är bråkiga och stökiga i skolan.
18 maj, 2011 - 04:00
@Fd bråkig elev!
Tack för ditt mycket viktiga inlägg. Jag tror att du har rätt – antagligen mår den här tjejen fruktansvärt dåligt och försöker på olika sätt få oss vuxna att se det och reagera. Men jag tror inte att vi hjälper henne genom att säga: ”Fy, fy, man får inte slåss!” och sedan släppa det hela. Här borde faktiskt rektorn med stort engagemang gå in och stötta både läraren och utreda vad som händer med eleven.
Hoppas och tror att det finns goda exempel ute i landet där det sker..?
Om igen – tack för att du påminner mig om elevperspektivet i denna fråga – självklart bråkar inte en person som mår bra! !! Hoppas verkligen att någon vuxen såg dig när du var utsatt av din styvpappa under din skoltid??? Jag blir så upprörd och förbannad när jag läser din kommentar!!! 🙁
Tack igen!
25 januari, 2012 - 09:35
fyfan vad alla ni är äckliga om fan bara för att hon slåss så ska inte det polis anmälas eller tittas ner på bara för att man är äldre tror ni verkligen att ni är bra när ni sitter och diskuterar hur eleven kan vara dålig och tycker så jävla synd om läraren för hon inte vågade göra ngt och sen skicka ut det på internet för att svartmåla barn som har en egen åsikt jag fattar inte vad en sån vuxen människa tar för slags ansvar hoppas verkligen att inte alla tänker som er för om man inte tycker om en elev för att hon förstör så är ni inte bättre själva som inte gör något åt de!!!!!
12 mars, 2013 - 01:00
Jag förstår inte Jockes kommentar (25 jan 2012).
Anser han att det är rätt att mordhota lärare?
Problemet som diskuteras är vad man kan göra för att stötta lärarna så att de inte råkar ut för sådana situationer, och hur man kan stödja eleven så att hon får hjälp. Är det fel?
Jag har själv hotats, och sedan blev jag biten av samma elev. Hon var under 15 och inte straffmyndig, tyvärr… Hade hon varit det så hade jag kunnat få ersättning för sveda och värk och för att jag inte orkade jobba mer som lärare (då).
Skolan backade upp mig, men kunde inget göra så länge eleven gick kvar på skolan. Föräldrarna hade makten. (se länken under)
Stödjer inte ledningen er skall ni ändå alltid polisanmäla även om de är under 15. Då antecknas det och skulle något hända senare så tas det på allvar. Chansen att polisen ingriper är då mycket större.
Tro inte att ni hjälper dessa aggressiva personer genom att dalta med dem- de måste se att det finns konsekvenser för allt innan det är för sent. (och även utredas så att man hittar vad som är fel, som den sexuellt utnyttjade hade behövt hjälp med här ovanför). Världen är komplex
http://varfor-bli-upprord.blogspot.se/2012/06/sommarskola-eller-lovskola.html