För några år sedan satte jag 15 IG:n i en klass på 32 elever. Det var inte roligt. Varken för mig eller eleverna. Många föräldrar ringde. Ilskna. Upprörda. Allt från ”Du är rasist!” till ”Har du prövat med uppmuntrandets pedagogik!” framfördes. Någon förälder kallade mig pyskopat. Det var en ganska jobbig månad.
Tack och lov hade jag på fötterna. Och en rektor som var väl insatt i målen och kriterierna för Svenska A. Dessutom tog han många av smällarna i de vilda diskussionerna med elever som tidigare, under sin högstadieperiod, aldrig behövt lyfta ett finger för sina G:n. Klart att det blev en total chock när någon plötsligt började kräva saker av dem.
Men himmel och pannkaka om dessa 15 elever hade varit med och satt min lön. Då hade sonen fått gå med trasiga skor och en skrikande mage, det är ett som är säkert.
Visst, nu raljerar jag litet. Förslaget är inte att eleverna ska bestämma min lön utan snarare att deras utvärderingar ska vara en faktor vid individuell lönesättning. Nåja. Jag kan bara gissa hur detta lönepåverkande ”instrument” kommer att användas från skolledarhåll.
Och oavsett är förslaget så absurt att man tappar målföret. Det är litet grand som att min tonåring skulle vara med och betygsätta mig som förälder och det skulle ligga till grund för hur stort barnbidrag vi skulle få. Snacka om att man skulle köra den utvärderingen med handen på plånkan precis innan veckopengen skulle delas ut. Eller mitt under bergodalbaneturen på Grönan en solig sommardag. Men knappast då sonen ilsket står och muttrar över att han inte får gå ut med kompisarna en sen fredagkväll.
Så funkar det ju givetvis även i klassrummet. Fram med en godisskål på katedern och kör kursutvärderingen precis innan betygssättning och du får fantastiska resultat som lärare. Aldrig, aldrig en kursutvärdering efter betygssättning – det är rena självmordet! Herre min Gud, det är tonåringar vi snackar om!
Det är inte så ofta det händer. Men i det dagens debattartikel om att elever inte bör vara med och bestämma lärares löner har Jan Björklund verkligen slagit huvudet på spiken. Inte för att han slår på den av samma skäl som jag men det må vara hänt. Givetvis handlar det hela inte om att jag är orolig för att min auktoritet i klassrummet flyger all världens väg vid ett sådant förslag. Jag vänder mig över huvud taget mot illalukande och konservativa ord som ”auktoritet” som jag inte alls tycker passar in i en modern skola och i LPF -94:as själva kärna. Lika litet som jag vill att min chef pekar med hela handen i beslutsprocesser som rör mig, vill jag som lärare göra det i klassrummet. Istället hoppas jag att mina elever ser mig som en schysst och bra vuxen som försöker att se dem, lyssna på dem och jobba hårt tillsammans med dem för att de ska utvecklas både kunskapsmässigt och socialt. Det är i alla fall så jag ser på mitt uppdrag och jag skulle ärligt talat bli en smula nedstämd om någon av mina elever såg mig som en ”auktoritet” i ordets rätta bemärkelse.
I min värld är idéen istället befängd av det enkla skälet att jag är fullkomligt övertygad om att ungdomar knappast är mogna det ansvar som förslaget innebär. Jag säger detta, samtidigt som jag varje år, ja, varje termin faktiskt, låter mina elever utvärdera kursen jag hållit i. Det är utvärderingar som är till stor hjälp för mig i mitt arbete och som jag glatt använder mig av för att förbättra min undervisning, mina projektplaneringar, min pedagogik.
Men att låta dessa utvärderingar ligga på bordet hos rektorn under lönesamtalet…Tja, då skulle jag nog omformulera vissa frågor för att skapa ett bättre och mer fördelaktigt resultat, det kan jag säga utan att skämmas. Och säkerligen skulle jag för all framtid undvika alla nya roliga spännande grepp i undervisningen, eftersom dessa skulle kunna äventyra undervisningen, mina utvärderingar och i slutändan påverka min lön negativt. Huga – bäst att köra tråkigt och säkert!
Björklund monterar i sin artikeln med sedvanlig säkerhet också raskt ned förespråkarnas argumentation:
”Läraren sätter betyg utifrån läroplanens krav med betygskriterier. Läraren har utbildning, yrkeserfarenhet och står framför allt under tjänsteansvar. /…/ En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls efteråt och behöver inte motivera sig, trots att betygen kan få konsekvenser för lärarens lön och framtid.”
Det är precis detta som är förslagets stora dilemma- vi lärare sitter med styrdokument, ofta lång skolerfarenhet, många och långa studieår bakom oss när vi betygsätter våra elever. Dessutom slutar vi inte vår tjänst efter tre år som eleverna som sedan vandrar vidare till nästa moment i livet och sorglöst kan lämna det gamla bakom sig.
Detta tokiga förslag går enligt min åsikt hand i hand med förslaget om att elever ska kunna överklaga sina betyg – det är orimligt att begära av en 16-åring att denna ska vara insatt i läroplan, direktiv, ämnesmål och kriterier – det våra bedömningar vilar på.
Med andra ord får vi hoppas att detta knasputteförslag inte sprider sig. Risken är nämligen stor att vi lärare av ren självbevarelsedrift börjar förhandla med eleverna och föräldrarna för att inte själva råka illa ut. Vi ser tyvärr redan idag tydliga indikationer på detta i skolkonkurrensens Sverige där pressade lärare (och pressade rektorer) talar om eleverna som sina ”kunder” och gör allt – ALLT – för att deras skola inte ska gå i graven.
Och kunden har ju alltid rätt. Till och med när det kommer till att bedöma pedagogisk kvalitet. Eller?
Filippa Mannerheim, lärare och journalist
23 maj, 2010 - 05:27
Men … hur skall vi klara av LPFs ”Lärare skall tillsammans med sina elever utvärdera undervisningen”?
Detta är ju en självklarhet att vi gör i dagens skola (och bör ha varit så sedan 1994).
Tidigare har vi gjort detta på papper. Nu gör vi det digitalt. Vad är nytt? Jo, att arbetsledaren, som också enligt styrdokumenten ansvarar för att utvärderingar och kvalitetsarbete sker, har tillgång till materialet.
För sista gången: Det är inte tal om betyg på lärare. Det handlar om kursutvärderingar. Av alla kommuner och skolor som det rapporteras om har jag bara hört talas om EN avvart (den på grundskolan i Malmö. Möjligen också Sollentuna). Allt annat är kursutvärderingar som sker INNAN betygsättning av eleverna.
Jag kan för mitt liv inte förstå att denna fråga fortfarande lever och kommer tillbaka som en boomerang hela tiden. Och detta pga att en journalist började med att skriva betygsättning istället för utvärdering. Tröstlöst!
23 maj, 2010 - 09:18
Rektor.
Jag håller med dig och lärarfacken ligger på som iglar för att stoppa detta förslag. Vi ska ha mer utvärdering och inte mindre. Jag skulle som lärare kunna tänka mig att ta initiativet till fler utvärderingar utan att ha stöd från rektor på skolan. Det är så viktigt att jag är beredd att ta den eventuella konflikt som kan uppkomma pga. ett sådant initiativ.
Frekar06
24 maj, 2010 - 12:11
Rektor! Fniss! 🙂 Jag vet vad du tycker i denna fråga och håller med dig. OCKSÅ. Samtidigt är jag – om vi nu ska prata utvärderingar – till döden trött på alla dessa töntiga, intetsägande, fjompigt akademiskt formulerade pappersgrodor som skolledningar strör runt sig åt höger och vänster. Utvärdera ditt och utvärdera datt!!! Det är knappt man hinner med själva verksamheten om jag ska vara ärlig. (Usch, vad arg jag låter men ibland känns det nästan som om ATT man gör utvärderingarna är viktigare än det man utvärderar.)
Dessutom är utvärderingarna ofta skrivna så att det är stört omöjligt för eleverna att fatta vad det är de svarar på, vilket kanske inte är så himla bra om man vill ha ärliga svar som leder till att utveckla verksamheten. Jag brukar göra mina egna och formulera dem så konkret jag kan. Det blir inte alltid toppresultat om man ställer frågorna tydligt, det kan jag lova. Men tanken är väl att utvärderingarna ska användas för FÖRBÄTTRING och då är det väl självklart att fråga om de saker man varit litet tveksam till har fungerat?
En annan intressant grej: Jag har en kollega som ÄLSKAR utvärderingar. De är helt obegripliga, (han gör dem själv!)helt enkelt på en mycket hög abstraktionsnivå, men han lyckas alltid (kanske just därför!) få väldigt bra resultat på dem. Dessa susar han raskt med till skolledningen. Vi andra muttrar litet surt. Vi vet nämligen att han har svårt att komma i tid till sina lektioner, inte har något egentligt innehåll i sina kurser, aldrig planerar, inte har några egentliga eller fungerande examinationsuppgifter, sätter oerhört höga betyg på sina elever och därför kanske (enligt mitt tycke) borde lägga litet krut på sådant vi andra lärare pysslar med. Men enligt utvärderingarna överglänser han oss alla och är en superpedagog! Tänk så det kan bli??? 🙂
Med andra ord rektor: Utvärderingar går att fiffla och fuffla med, som med allting annat. Allt är inte guldpapper som glimmar, så att säga… Själv önskar jag mig mera att min rektor kunde vara med litet mer i det jag gör – DET skulle ge honom/henne mer kött på benen vid lönesamtalet, det är jag övertygad om!
24 maj, 2010 - 03:27
Filippa,
Det är inte för mycket utvärdering, även om det finns lärare som ska utvärdera i stort sätt varenda moment/lektion. Däremot håller de inte den nivå man kan förvänta sig att de ska hålla. Det är bättre med en bra utvärdering än flera dåliga.
Tänk om de som konstruerar utvärderingar av kurser på lärarutbildningen kunde fatta att man måste göra sig förståelig åtminstone så man vet vad man ska svara på.
/Frekar06
24 maj, 2010 - 04:41
Men, Filippa! Du skriver att det går att fiffla och fuffla med utvärderingar. Och att du har kollegor som ställer tokfrågor som gör att de får positiva svar som de sedan springer till rektor med (som rektor natruligtvis borde se att de är tokfrågor).
Detta räcker ju som skäl till att centralisera det hela som ex utbildningförvaltningen i Malmö där de har centrala frågor som gäller för alla. Ingen kan undvika dessa frågor men de kan lägga till extra frågor som gör att du som lärare kan få svar på exakt det du vill samtidigt som alla elever svarar på ett antal identiska frågor för alla kurser. Då är det ju gott och alla nöjda då?
Frågorna i Malmö är långt ifrån perfekta men de fungerar och är inte komplicerade.
Efterfrågar du något ytterligare till detta? Nja, jag har inte läst in det i alla fall.
Skall detta vara grunden (singularis) till lönen? Självklart inte. Eleverna har inte tillräcklig information för att se helheten naturligtvis. Men när väl rektor har läst svaren kan han/hon inte heller radera detta. Därigenom så kommer de att vara en del av många vid lönesättning där lektionsbesök, resultat relaterat till elevgrupp och annat kommer mycket längre fram i kön.
Jag tror nog vi är överens om detta 🙂
24 maj, 2010 - 07:39
Rektor! Jodå, jag tror inte att vi skulle få några problem om du var rektor och tittade på mina utvärderingar om jag säger så. 🙂 Men nu är det ju så att det finns knasrektorer, precis som knasutvärderingar på diverse skolor runt om i landet (jo, jag lovar!) och vissa har oerhörda svårigheter att se skillnad på en ”tokfråga” och en bra och fungerbar fråga. Dessutom kan man sammanställa ett resultat och endast visa upp detta – inte vilka frågor man ställt. Ja, det går att fiffla på en mängd olika sätt – se bara hur fegingarna på Lärarhögskolorna gjort – helt förkastligt, rent ut sagt. 🙁
Visst skulle det hela avhjälpas med centraliserade utvärderingar. Vi har sådana på min skola. Eftersom jag är beordrad att göra även dem gör jag det, förutom mina egna då. Varje år räcker eleverna upp händerna och frågar vad frågorna betyder. Störtlöjligt helt enkelt. (Inte eleverna utan utvärderingsfrågorna alltså.)
Och … Jo, jag är nog litet skeptisk till vad som händer om man trycker alltför mycket på det där med att utvärderingarna alltid bör landa på rektors bord under ett lönesamtal. Risken finns att rektor struntar i lektionsbesök och låter utvärderingarna bli ”besöken” istället…
Med detta inte alls sagt att jag är emot detta överlag men är ändå litet tveksam till om det ska ta så stort utrymme om ni förstår min något förvirrade utläggning här… 🙂
25 maj, 2010 - 05:55
Återigen har vi samsyn! Jag tar aldrig upp utvärderingar vid ett medarbetarsamtal eller lönesamtal. Om någon lärare har konstiga resultat på sina utvärderinger (i år var det en lärare) så samtalar jag särskilt kring detta resultat utanför de andra samtalen.
Det är svårt det här. Jag tycker att det är självklart med utvärderingar men samtidigt förstår jag dig och andra lärare som har problem med skolledare som ej förstår eller håller måttet. Vi får börja rensa i skolledarleden helt enkelt så att detta inte blir ett problem.
6 juni, 2010 - 07:18
Hej!
Måste bara få ge min synpunkt i frågan. Håller just nu på att studera till lärare och vid varje kursslut får vi utvärderingar om kursen.
De kommentarer vissa skriver kan jag tycka är rena personangrepp. Vissa vet inte vad kontstruktiv kritik är utan spyr galla över både kurser och lärare de inte gillar. Detta är då på högskolenivå av blivande lärare!
Om jag då tänker mig en framtid där eleverna kan påverka lärarnas betyg så ryser jag…för hur ska yngre elever kunna objektivt bedöma om kursen gett dem den kunskap de behöver? jag tror tyvärr att det blir som Filippa nämner, att vissa lärare kommer att ta till ”godisskålen” för att få bättre utvärderingar.
Vidare ”löser” vissa lärare en del av eventuell kritik genom att lämna ut utvärderingen innan kursen riktigt är slut och innan vi gjort tentan. Vissa vågar då inte vara så hårda i sin bedömning.