Bild: Stock. xchng

Alla har åsikter om hur lärare är som människor. Hela idén om att lärare är en speciell typ av människor (hur är målare/ingenjörer/piloter/ urmakare/ läkare/ sotare…?) bygger just på detta – att alla har gått i skolan och mött lärare. Ofta grundar de inte sällan sina tvärsäkra åsikter om lärares personlighet på just hur det var förr – ”på min tid” – sedan spelar det ingen roll om ”min tid” var förra året, strax innan man införde högertrafik (1967), när Sverige tog silver i fotbolls-VM (1958) eller ännu längre tillbaka i tiden. De flesta som inte har riktig koll söker sig tillbaka till ”min tid” för då vet man ”hur det var” – och därmed hur lärarna var – eller, som sagt, vet de verkligen det? 

Olika tider skapar olika variationer i karakteristiken av lärare. För kunde lärare ofta ses som stränga, kontrollerande och bestraffande människor á la Caligula i filmen ”Hets” – katederfascister! 

Den bilden har inte helt försvunnit. Jag hörde nyligen ett samtal mellan tre ungdomar som skulle välja till gymnasiet. De förklarade utan omsvep att en lärare är en misslyckad högskolestudent som inte erbjudits forskarplats och nu vill hämnas på hela systemet genom att plåga elever.  

Wow! 

Jag undrar hur det var på deras föräldrars ”tid”, för det är förmodligen därifrån deras bild av lärare kommer. Tanken att någon skulle vilja utbilda sig till, och arbeta som lärare, verkade helt utopisk för dem. Ett tag tänkte jag berätta för dem att jag var lärare, men sedan insåg jag att de då kanske skulle ha ta chansen att ”hämnas tillbaka” – och de var tre stycken och jag var ensam! Hade handgemäng (fight!) uppstått hade bataljen blivit alltför ojämn – självklart i min favör! Det hade varit såväl taskigt som orättvist mot dem. Lärare är snälla – jag höll tyst.  

Lärarfördomarna florerar överallt

Även i en synnerligen upplyst skola med många uppenbart kloka elever som vår kan man få höra en mängd tvärsäkra uttalanden om hur lärare ”är”. 

I de värsta stunderna är lärare skenheliga typer med usel klädsmak som aldrig tränar, bara umgås med andra lärare och snackar skit om elever i lärarrummet. Patetiska typer utan liv utanför skolan som inte bara tar ut sina aggressioner på eleverna och plågar dem med läxor och uppgifter, utan också ser till att deras egna barn får växa upp under extremt jobbiga hemförhållanden. Dessutom lyssnar de aldrig på musik. 

Låt mig ödmjukt få kommentera dessa fördomar.    En urgammal fördom är just den att lärare, när de inte har lektioner, sitter på lärarrummet (var ligger det?) och fördriver tiden med att dricka kaffe och utbyta elakheter om elever.  Givetvis händer det att lärare dricker kaffe – svenskarna är efter finnarna världens mest kaffekonsumerande folk. Givetvis händer det även att lärare pratar om elever – vi är förväntade att göra det. Hela vår arbetsplastsorganisation sägs vara till för att vi ska kunna prata om eleverna. En stor del av tanken med att sitta inriktningsvis är just att lärare med samma elever lättare ska kunna samtala om deras väl och ve. Det betyder alltså att man lättare ska kunna bry sig om eleverna och framförallt om deras lärande. Detta må vara rätt eller fel, men att lärare ägnar all tid utanför lektionssalarna åt att snacka skit om eleverna är i alla fall inte rätt – det är bara fel, fel och ännu mera fel. 

Allvarligt talat så har vi fullt upp med förberedelser, efterarbeten, organisering, sitta på möten, svara på mail och inte minst öppna dörren till alla elever som vill komma och fråga, prata med oss och låna och lämna material…  

Vi har inte tid eller lust att prata illa om våra elever – var har ni fått det ifrån?    Läxor och uppgifter ger vi däremot – men inte för att plåga, utan för att bilda och förbereda för studier och ett liv efter kvartslivskrisen (20 årsåldern). I dagens samhälle behöver man i viss mån lära sig andra saker än 1842 när den allmänna folkskolan infördes i Sverige, däremot har inte själva inlärningsprocessen ändrats så mycket. Man behöver fortfarande engagera sig för att lära sig saker och ting. Ju förr man inser detta, desto lättare blir det att leva livet, för som Konfucius (Kon fu-tze) sa ”man slutar inte lära sig förrän de stänger kistlocket!”. Dessutom är okunniga människor tråkiga – läs era läxor och ha kul! 

Och vem har kommit upp med teorin att alla lärare som har barn ger dem en tillvaro som är jobbig och förmodligen ger dem psykiska problem resten av livet? Jag känner massor av ”lärarbarn” – ingen, vad jag vet, har mer det extra jobbigt hemma för det. Finns det någon forskning som tyder på detta? Nä, knappast! Eftersom lärare kan vara precis som alla andra yrkesgrupper – mer eller mindre bra föräldrar – det har ju liksom inte med yrkesutövningen att göra.   

Den största fördomen

No 1, the Winner of, Gold medal to, Champion of, best in test… Fördomarnas fördom!

Bäst av alla märkliga fördomar vi lärare får höra om oss själva är ändå ”ni vet inte hur det är att vara elev och plugga på gymnasiet!”! 

Kom igen! Alla lärare har varit elever och pluggat – gymnasium, högskola och vidareutbildningar – och kämpat och fått betyg! De har också haft läxor, uppgifter – som de slitet med och lyckats mer eller mindre bra på. Lärare har upplevt alla de vedermödor som ni elever kämpar er igenom – fast många fler. Det var tuffare förr och ni har högskolan kvar – grattis – det är en tid av glädje! 

Inte nog med det – lärare, kanske mer än andra yrkesgrupper, fortsätter plugga – via intern- och externa fortbildningar. Lärare slutar faktiskt aldrig studera – lärare är ambitiösa och vill lära sig nytt och mer – för att kunna ge nytt och mer – till sina elever.   

Antonio Serra, Gymnasielärare i historia och geografi, THG, Stockholm