Jag är inte den som brukar gå in och klaga på tidningstexter. Jag om någon vet hur svårt det är att formulera sig så att det blir intressant, rättvisande, trevligt att läsa, informativt osv. Ibland brukar jag dock tipsa mina elever om några viktiga utgångspunkter journalister har när de skriver. Som att texten bör vara begriplig. Det är en bra början. Mina elever brukar instämma.

Det gör inte Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström! Han tycker att det viktigaste av allt är att ”En reporter prövar olika sätt att skriva pÃ¥”. Om de inte gör det kommer sprÃ¥ket att DÖ, tror Sandström.

Själv höll jag pÃ¥ att dö när jag läste den här unge, (faktiskt mycket snygge) men uppenbart inte helt talangfulle reporterns fullkomligt obegripliga artikel här om dagen. En artikel som absolut inte borde ha gÃ¥tt igenom. SÃ¥ – hur gick det här till, frÃ¥gade jag nyfiket chefreaktören i ett mejl och väntade spänt pÃ¥ en förklaring typ: Oj dÃ¥, oj dÃ¥, det här ska vi verkligen se upp med nästa gÃ¥ng, vi har brustit i vÃ¥ra redigerarrutiner, eller nÃ¥tt sÃ¥nt…

Som lärare är det fullkomligt glasklart att den reportern antingen haft mycket hög feber vid skrivtillfället eller inte alls begriper hur man skriver en sammanhållen och väldisponerad text.

Men Daniel Sandström tycker att artikeln är bra och försvarar till och med den virriga ingressen: ”En reporter mÃ¥ste pröva olika sätt att skriva pÃ¥, annars kommer sprÃ¥ket att dö. Alla texter kan inte vara sÃ¥dana, men nÃ¥gra mÃ¥ste pröva nytt.” skriver han i sitt mejl.

Intressant. Korkat men mycket intressant. Intressant ocksÃ¥ koncernchefen Johan StÃ¥hl känner sig trygg med att Sandström ”kommer att föra in Sydsvenskan i framtiden.”

Vi på DS stirrar in i spåkulan och skyggar för visionen.

Å andra sidan är chefredaktör Sandström helt utan formell journalistutbildning så vi borde kanske inte skälla så på honom, stackars karl. Han doktorerade istället i litteraturvetenskap 2002, med en avhandling om poeten Kjell Espmark. Månne är det detta poetiska intresse som inspirerat chefredaktörens tjusiga undersåtar att ta ut svängarna mot det mer obegripliga hållet?

Men borde det inte i så fall ske på hexameter eller åtminstone med några ynka metaforer i alla fall?

undrar Filippa på Dagensskola (som OGILLAR när en chefredaktör försvarar ett sådant uppenbart hafsverk när det finns arbetslösa journalister som skriver dubbelt så bra men inte får jobb)